Till höger finns ingen konst?

Sannolikt är det precis så här stora delar av kulturhögern också brukar låta när mer åt vänster lagda författare kammar hem nobelpris. Gnällig, upprörd, sur och oförmögen att se konsten på grund av att politiken står i vägen. Eller så låter högern inte alls då eftersom man uppfattar det som normaltillstånd att kulturutövare lutar åt vänster och således inte när större förhoppningar om att liberaler ska kamma hem några priser alls.

Vanan att ha priset på sin ideologiska sida väl förklarar måhända en del av reaktionerna i den politiska diskussion som nu har brutit ut framför allt på Aftonbladets kultursida där debattörer nästintill tävlar om att ta heder och ära av Mario Vargas Llosa.

Det som dock är slående är hur man helt struntar i, tja, konsten. Argumentationen är bara politisk. Som om nobelpriset uteslutande var till för att belöna politiska ståndpunkter. Eller förlåt. Nu överdrev jag lite. Inte uteslutande. America Vera-Zavala skriver trots allt så här:

”En författare kan inte enbart bedömas utifrån sina politiska ställningstaganden.”

Skönt. De aderton kan dra ett lättat andetag. De konstnärliga kvaliteterna får också spela in, litegrann, ibland.