Val med livet som insats

Medan det kyliga vädret var det enda
hotfulla för oss som röstade på valdagen, gick afghanerna till
vallokalerna i lördags med livet som insats. Att den svenska styrkan
FS 19 är där med livet som insats påmindes vi om igen när en
soldat i fredags skadades allvarligt av en hemmagjord bomb. Läget är
nu stabilt för den sårade svensken.

I det svensk-finländska ansvarsområdet
var det oroligt under lördagen, men i några av de fyra provinserna
verkar valet ändå ha fungerat.

Av allt att döma var valdeltagandet
lägre i parlamentsvalet än i förra årets presidentval, men att
det ändå hålls är en seger. Detta trots att en strid ström av
anklagelser om fusk redan har inkommit och därmed understryker hur
mycket som återstår innan Afghanistan blir en verklig demokrati.
Som i många andra valdemokratier är medborgarmakten svag och
parlamentet underdånigt en maktfullkomlig president. Korruptionen är
en farsot.

Allt detta kan man beklaga, men det är
den verklighet som FN, USA och ISAF har att arbeta med.

På FS 19-bloggen läser jag om de
framsteg som görs för att vinna lokalbefolkningens förtroende och
skapa den stabilitet som krävs för att överlämna ansvaret helt
till afghanerna själva. De gör skillnad:

”Befolkningen säger att de är glada
att vi är där, men samtidigt oroliga, då de vet att om vi bara
lägger ner och åker hem kommer de utsättas för kraftfulla
repressalier från de kriminella gäng som de tagit avstånd ifrån
genom att samarbeta med oss.”

Det är ett krig som inte går att
vinna och det är alla är överens om. Så spelade programledaren
Karin Hübinette upp scenen, när Reinfeldt och Sahlin utfrågades i
SVT (12/9). Kort sagt, den rödgröna problemformuleringen. De
rödgröna vill ju starta återtåget 2011 och avsluta insatsen under
2013.

Det skulle vara ett svek mot afghanerna
– och mot de svenskar som strider och har stridit för freden och
säkerheten i Afghanistan.