Vuvuzelornas skrän dränker mer än vi tror

Det är inte förbjudet att väsnas. Nä, det kan man förstås tycka. Och ibland beger sig stora grupper människor för att väsnas på samma ställe.

Så kan man tolka röran som utbröt nere på Sergels torg idag. Eller så konstaterar man att vissa har som strategi att sätta mötesfriheten ur spel för SD.

Idag har jag fått ett mejl med anledning av min text om att de demokratiska rättigheterna gäller också SD som publicerades häromdagen. Killen som mejlar mig har ungefär samma argumentationslinje som jag redan hört en del köra i försvar för tumultet vid SD:s valstuga idag. Han skriver.

”Sverigedemokrater har lika stor rätt att basunera ut sina åsikter på allmän plats som folk omkring har att ifrågasätta, håna och skratta åt dem när de väljer att göra det. Det är precis den typen av reaktioner som politiskt aktiva i en demokrati alltid har och alltid kommer att mötas av eftersom det är en konsekvens av yttrandefriheten. Men jag tolkar din text som att du tycker att Sverigedemokrater ska ha ett särskilt privilegium att slippa bli konfronterade.”

Nä. Ingen ska ha något särskilt privilegium. Men, saken är den att ingen annan blir konfronterad på det här viset. Inget annat parti tvingas avbryta sina torgmöten. Det stämmer inte att politiskt aktiva ”alltid har och alltid kommer” att möta det som SD möter.

Det jag beskrev i min text var dessutom inte något som hände en aspirerande politiker utan en helt vanlig kvinna omringad av ett gäng hatiska människor. Hon var inte politiskt aktiv, hon var en random väljare med ganska liten koll på alla manifest och förslag och partiprogram.

Så ser det också vanligen ut. Folk röstar, men de har inte järnkoll på politikens hela innehåll. Det kan man förstås beklaga, men vi kan inte ställa väljare till svars för det. Ingen väljare är skyldig andra väljare en väl underbyggd argumentation för varför de röstar som de gör.

Det är inte yttrandefrihet när en medelålders kvinna omringas på ett torg. Det är en mobb och det är synnerligen obehagligt att man tror sig ha rätt att bete sig så mot privatpersoner bara för att de står och nickar vid ett torgmöte.

Att människor reagerar på SD:s budskap är förstås både begripligt och i sin ordning men att, som idag, med avsikt och systematiskt se till vissa gruppers mötesfriheten omintetgörs är inte okej, lika lite som våld och hot är det.

Så jag säger det igen:

”Inget av det här är acceptabelt. Systematiskt politiskt våld under en valrörelse smickrar inte vår demokrati. Det finns inga ”men”. Vad man tycker om SD:s politik kan inte rättfärdiga att demokratin sätts på undantag. Likaså är det ett svaghetstecken när dåden möts med oro om huruvida attackerna kan ”gynna” SD. Som om det enda skälet att avstå våld är att ingen ska tycka synd om offret.

Vi lever i en demokrati där debatt ska vara redskapet för politisk meningsskiljaktighet – inte våld och hot. (…)

Det finns en allmänt accepterad anda som säger att SD-politiker och SD-sympatisörer är fritt byte. Dem kan vi omringa och håna på allmän plats. Dem kan vi gå hem till och misshandla. Så är det inte. Det kan vi inte.”