Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Alltså. Det finns en kamphundsproblematik och den poppar upp som debattämne då och då. För egen del har jag svårt att engagera mig – det finns viktigare frågor. Men på dagens lilla debattalster signerat bland annat Lars Ohly finns ändå en del att anmärka.

Ohly med flera debattörer försöker nu göra kamphundsdebatten till ”rasism inom hundvärlden”. Denna vill de genast sätta stopp för. Olyckligtvis inleder de texten med att praktisera hundrasism genom att berätta om hur älskvärda mot barn hundar av rasen Staffordshirebullterrier i allmänhet är… Säkert har staffordshirebullterriern också rytmen i blodet.

Hela artikeln är oerhört konstruerad och löjlig i sina ansatser. Om man verkligen skulle vilja gå till storms mot ”rasism inom hundvärlden” bör man in konsekvensens namn förbjuda allt vad kennelklubbar och hunduppfödare heter på samma gång. För något mer rasbiologiskt än hundvärlden är det liksom svårt att hitta…

Debattörerna lyckas dessutom motsäga sig själva – alternativt förorda avkriminalisering av vapeninnehav. De skriver:

”En kamphund är en hund som tränats att slåss, oaktat ras. Våra raser är hundar av kamphundsras. Det vill säga deras förfäder användes bland annat till hundkamper, vilket inte att förglömma var ett folknöje förr i tiden. I övrigt användes de som familje- och brukshundar. Hundkamper är i lag förbjudna i Sverige. I Storbritannien ända sedan 1835. Att hundkamper ändå kan förekomma bland kriminella element kan ses på samma sätt som att det enligt lag är förbjudet att bära vapen. Trots förbud begås de flesta brott med hjälp av vapen.”

Ja, just det. Och ändå förbjuder vi vapen. Betyder detta alltså att debattörerna finner Sveriges strikta vapenlagar felaktiga? Förvirrande. Det här exemplet går ju på tvärs med artikelns argument i övrigt.

En tanke är att vi helt enkelt lämnar hundrasismdebatten utanför valdebatten och tar den vid valfri sommartorka.

Arkiv

Fler bloggar