Claes Arvidsson
Det är bara att ta fram bröstpumpen. Så svarade Lars Ohly i SVT:s partiledarutfrågning på frågan om en tvångskvoterad och likadelad föräldraförsäkring kunde leda till att mammor tvingades sluta amma redan efter sju månader.
Utfrågningen var sällsynt klargörande.
”Bröstpumpen” säger det mest om Vänsterpartiet. Medborgarna ska rätta sig. Lars Ohly vet bäst.
Ohly pläderade för en höjd straffgräns för köp av sex. Det tyckte han vara bra och angeläget. Samtidigt försvarade han Vänsterpartiets nej till höjda straff för till exempel grov misshandel (fyra år). Ohly tyckte att ett års fängelse var lagom för grov misshandel (som är en nära döden upplevelse), vilket i kombination med att V vill återinföra halvtidsfrigivning skulle leda till samma straffsats för grov misshandel som för sexköp (fängelse i sex månader). Ja, i Vänsterpartiets Sverige skulle straffet för sexköp var högre.
Och så vill han ha världens bästa välfärd – genom att sätta stopp för ofoget med friskolor och privat sjukvård. Rut vill ju hela det rödgröna gänget avskaffa.
Och så vill V förstås avskaffa betygen.
Om Lars Ohly fick sin vilja igenom skulle det införas sextimmars arbetsdag med bibehållen lön. Det skulle kosta 270 miljarder kronor. Annars är ju det stora diskussionsämnet hur vi ska arbete mer för att få råd att ge en allt större grupp äldre den välfärd som vi vill att de ska ha.
Att höja arbetsgivaravgiften för unga eller göra det dyrare med visstidsanställningar är inte heller något problem. Ohly refererade till egna erfarenheter från 1970-talet som visade på motsatsen.
Vänsterpartiet är för skattesänkningar för elitfotbollsspelare. Kultureliten kan också gärna få behålla mer av lönen. Sänkt skatt för vanliga löntagare gör Ohly däremot egentligen tummen ned för. Problemet med läkarflykten till lägre skatter och högre löner i Norge vill han lösa genom höjda löner för sjuksköterskor och vårdbiträden.
Och så är det antiamerikanisme – USA som det största hotet mot världsfreden. USA ska lämna alla sina utlandsbaser och att man inte nämnt Ryssland i det rödgröna manifestet berodde på att det ju var självklart. Koreahalvön då? FN måste ta ansvaret i stället, menade Ohly. Detta ständigt gäckande FN, som De rödgröna sätter sitt hopp är som att göra politik av en våt dröm.
Trovärdig? Nej. Regeringsduglig? Nej. Kommunist? Ja.
Hur kunde Mona Sahlin?