Aftonbladet kultur leker ”Vem ska bort”

Aftonbladet kultur kapar åt sig en av de åtråvärda platserna på pallen för dagens snömospris genom en debattartikel signerad en av vänsterns flitigaste, Daniel Suhonen. Genom en lång och konspirationsteoretisk snårstig av aningar om vad det egentligen står i en artikel av folkpartikandidaten tillika regissören Jasenko Selimovic konstaterar Suhonen någonstans halvvägs att:

”I Selimovics värld är nämligen marknaden en plats där konstnärerna slipper förnedra sig genom att ”tigga om pengar” av stat och politiker. Mest liberalt är naturligtvis att inte ge några bidrag alls.”

Jaha. Det här vore ju ett intressant avslöjande, adekvat rubricerat ”Så slaktar de kulturen” – om det vore det minsta sant. Men det är det ju inte. Varken Folkpartiet eller något av de andra partierna i Alliansen föreslår något sådant. Vad man däremot önskar sig är mer av en blandform av inkomster – för att kulturen blir friare på det viset.

Det vet förstås Daniel Suhonen mycket väl, men han måste låtsas som om han inte förstår det, för att få sitt hot/debattinlägg att fungera. Således blir en ständigt ökad budget för kulturstöd hos Jasenko Selimovics partikamrat i Stockholm – kulturborgarrådet Madeleine Sjösted – i Suhonens tolkning till ”ett kulturellt systemskifte utan motstycke”.

Nä. Han menar inte att höjningarna är bra. Systemskiftet består i att hon inte har höjt tillräckligt mycket under krisen som nyss varit. Alltså är det nedskärningspolitik, trots höjningarna, tycker Suhonen.

Därefter ger sig unge Suhonen på marknadsmekanismerna. Med det menar han den bonus som ska göra att fler av stockholmarna ska nås av det som produceras. Nu kippar ni säkert efter andan, kära läsare, men jag hoppas ni ska kunna följa med till slutet av denna text trots chocken det måste innebära när ni förstår att en kulturpolitiker vill främja den offentligt finansierade kulturens räckvidd!

Egentligen är det väl inte konstigare än att Daniel Suhonen brukar vilja främja sin tidning Tvärdrags räckvidd och därför ibland hör av sig till denna ledarsida med förslaget att vi ska skälla ut det senaste numret, wink-wink. Men det är klart att det är skillnad. När Suhonen vill nå många är det ju med ett socialistiskt budskap och då är det moraliskt rätt att agera slugt kommersiellt antar jag…

Artikeln avslutas med en uppmaning:

”Är det inte dags att kulturarbetarna frågar Jasenko Selimovic exakt vilka ”de riktiga” konstnärerna är och noga avkräver svar vilka alla dessa ”amatörer” är, vars stöd ska dras in? Vilka är det som ska bort?”

Det är förstås en retorisk fråga som inte har någonting alls med Selimovics politiska viljeinriktning att göra – inte minst som den i Suhonens artikel presenteras på ett lögnaktigt vis. Men nu villkorar Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg Folkpartiets möjlighet till replik med att de måste besvara ovan frågor.

Det vittnar om en synnerligen begränsad insikt i kulturpolitikens snåriga beslutsgångar, stödordningar, nämnder, förvaltningar, stiftelser och referensgrupper att man ställer ett sådant krav. En annan tänkbar tolkning är att det vittnar om ren illvilja.

När man talar i generella termer om att det bör finnas viss ruljans och flexibilitet i kulturstöden brukar det aldrig vara några problem att enas. Den diskussionen har jag haft många gånger med kulturverksamma från vänster till, eh, vänster. De flesta kulturpolitiskt intresserade vet helt enkelt att en del saker måste tillåtas försvinna och ge plats åt nytt.

Den dikotomi som lag Suhonen/Linderborg nu sätter upp med sina frågor är banal, barnslig och låtsat troskyldig. Det vet mycket väl hur det här funkar och de debatterar en fråga som förtjänar mer allvar på ett sätt som stavas populism. De låtsas tala för en kulturvärldens verklighetens folk, men jag tror ärligt talat att de underskattar denna världs invånare när de lägger ribban för debatten så här lågt.

Kulturarbetarna har säkert många invändningar mot alla möjliga delar av kulturpolitiken. Men det här ”vem ska bort-kravet” är lika korkat som att hänga partiledare upp och ner. Det leder ingenvart.

Men det var väl heller inte tanken.