Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Apropå dagens text har jag fått många mejl. Flera är välvilliga och glada, andra är stolligheter om att vänstern i allmänhet knarkar eller att Bodström alldeles säkert hade smutsigt mjöl i påsen.

Det var nu inte saken jag ville reda ut och jag bryr mig inte nu heller. Däremot ligger integritetsaspekten mig varmt om hjärtat och jag vill delge er ett mejl från en person som jobbar på en arbetsplats där drogtester utförs regelmässigt och säkerligen under omtankens flagg, ty så brukar det ju heta. Så här berättar han:

”Kan berätta att på företaget jag jobbar så har vi drogtester. Dom görs oanmälda. Vi är tvungna att skriva på ett papper att vi går med på allt vi utsätts för. Ingenstans är det fråga om frivillighet. Skriva på eller bli uppsagda.


Testet går till som så att en Chef och en sköterska dyker helt plötsligt upp. Du blir tvungen att åter igen skriva på ett papper där du godkänner det hela plus ett papper på att du är du. Därefter så är du tvungen att inför din Chef berätta om du tar receptbelagda läkemedel och vilken sort plus om du tar andra droger. Därefter tejpas kranen på toaletten igen plus att färg hälls i toaletten. Du får gå in själv. Du blir tvungen att sitta där tills du lyckas kissa om det så tar timmar.


Det företag jag jobbar åt tvingar dig att även skriva på ett papper där dom skriver att dom är fantastiska som arbetsgivare och att dom har en bra personalpolitik. Företaget har aldrig under dom 20 år jag jobbat där haft någon personalpolitik. Dom vet inte vad det är. ”

Okej. Huruvida den övriga personalpolitiken är bra, dålig eller icke-existerande har jag förstås ingen aning om och sådant är väl alltid en subjektiv sak. Själv föredrar jag till exempel att det inte personalpolitikas för mycket på arbetsplatser, åtminstone om personalpolitik innebär värderingsgrundsövningar och annat trams.

Jag undrar i och för sig lite över om en arbetsgivare verkligen får säga upp någon som vägrar drogtest, men situationen i sig skapar naturligtvis obehag nog. Men framför allt reagerar jag på själva tillvägagångssättet i de här drogtesterna som beskrivs. Nog känns det mer än lovligt obehagligt!? Vilken påverkan får denna inbyggda misstänksamhet på arbetsmiljön i stort? Finns det någon som skulle uppfatta en rutin av ovan slag som en omtanke från arbetsgivarens sida? Jag tvivlar starkt.

Arkiv

Fler bloggar