Godtyckliga betyg?

Enligt en granskning av 30 gymnasieskolor sätter skolorna betyg på oklara grunder. Rapport och TT rapporterar om saken och berättar att ”trots att det är elevens kunskaper som ska vara avgörande för betyget, så är det inte alltid så”. I stället regerar godtycklighet eftersom ”lärare lägger vikt vid närvaro, hyfs och att eleven lämnar in sina uppgifter i tid”.

Godtycklighet är förstås inte bra och jag är helt med på att eleverna bör få information om vad som vägs in i deras betyg samt att skolorna bör analysera och följa upp betygssättningen.

Men när man exemplifierar godtyckligheten med att också – hör och häpna – närvaro och uppgiftsinlämning ligger till grund för betygen, så framstår det som en märklig problematisering av fenomenet. Om något godtycke här är problematiskt är det snarare att vissa skolor uppenbarligen inte bryr sig om att väga in närvaro och deltagande i undervisningens olika delar.

”Det underlag som lärarna ska använda för betygssättning är nationella läroplansmål, kursplanemål och betygskriterier”, skriver Skolinspektionen.

Det är naturligtvis sant. Men avsikten har väl aldrig varit att närvaro och inlämningsuppgifter ska behandlas med likgiltighet? I så fall hade det räckt med självstudier och ett nationellt prov då och då.

Vi pratar trots allt om gymnasieskolor och uppförandet varierar i den åldern inte bara från individ till individ utan också från ämne til ämne. Jag var ett ljus av närvaro och flit i vissa ämnen och en skolkare av rang i andra. Jag tycker inte att det är konstigt att detta också reflekteras i mitt enskilda gympa- eller mattebetyg.

Därmed inte sagt att jag gruffade om saken och fann mina lärare väääldigt godtyckliga, för att inte säga orättvisa. Det hör till, om man säger så…