(S)kriket i Almedalen

Från var och en efter förmåga och åt var och en efter behov.

Mona Sahlin citerade Karl Marx när hon talade om möjligheternas Sverige i Almedalen. Det innebär främst att De rödgröna ska minska människors frihet att välja själva och att som en yttersta konsekvens av s-marxismen blir det staten som kommer att bestämma hur individens behov ser ut. Åt var och en efter behov förutsätter oändliga resurser. Välfärden kommer i stället att fördelas genom en kömaktsordning.

Sahlins ideologiska grund var som hämtad från det långa sjuttiotalet och Palmemodellen som havererade redan under hans tid som statsminister. I ett Sverige med extremt sammanpressad inkomstfördelning går man till val på att avskaffa klyftor.

Någon öppenhet för att lösa framtidens stora välfärdsfrågor finns inte. Medan ett stort tema för seminarierna i Almedalen var hur den växande andelen äldres välfärdstjänster ska betalas, låtsas Sahlin som om det inte finns något problem. Men om inget görs återstår bara höjda skatter (något som Thomas Östros en gång också flaggat för).

Ett av de mest intressanta seminarierna var diskussionen kring den blocköverskridande Borgkommissionens rapport med Timbro och Arena som initiativtagare. I rapporten öppnar även s-märkta deltagare i kommissionen för olika betalningslösningar. Paneldiskussionen artade sig till en problemorienterad och framåtsyftande diskussion om välfärdens finansiering, men tog tvärstopp när Socialdemokraternas talesperson i välfärdsfrågor Ylva Johansson fick ordet.

”Hon snarast skrek att det är bra att skiljelinjerna blir tydliga och att kommissionen gjort ett ideologiskt vägval, ett systemskifte där plånboken får styra (DI 7/7).”

Hallå där, får man lust att säga, framtiden är redan här.

Läs rapporten från Borgkommissionen här.

Se Almedalsseminariet här.