Gudrun vaskar hundra tusen

Häromveckan lärde jag mig ett nytt ord: vaska. Vaskning är lösningen på det ”problem” som uppstod när unga gossar i bratförpackning inte längre fick lov att köpa sig en extra flaska skumpa och spruta den över närvarande kunder på ett eller annat baretablissemang. Jag tror, om jag inte minns fel, att förbudet mot detta tilltag har sina rötter i tennisveckans Båstad, men möjligen har liknande förbudstankar spridit sig vidare genom landets jetset-besökta sommarorter.

I alla händelser är det ju ett rackarns larvigt beteende. Upprörande slösaktighet kombinerad med stötande dumhet är sällan en vinnare. Men eftersom såväl slösaktighet som dumhet har en oöverträffad förmåga att överleva alla försök till utrotning så var det på sätt och vis inte särskilt förvånande att höra talas om detta med vaskning, som alltså går ut på att man i stället beställer in två flaskor skumpa och därefter begär av servitrisen eller servitören att hon/han häller ut den ena i vasken.

Det ska erkännas att kunskapen väckte viss munterhet. Jag har därefter roat mig med att klura ut olika former av vardagsnära vaskning. Man kan till exempel tänka sig att man går till en lunchrestaurang i bufféformat, fyller två tallrikar med mat och nonchalant kastar den ena. Man kan köpa hem två liter mjölk och omedelbums hälla ut den ena när man kommer hem. Eller varför inte köpa två applikationer till sin iPhone och genast avinstallera den ena?! Ni förstår själva. Möjligheterna är oändliga.

Det vet Gudrun Schyman också. Idag vaskade hon 100 000 kronor. Hon säger att det är för att fästa uppmärksamheten på en sakfråga. Men grejen är att alla bara pratar om hur hon skapade uppmärksamheten. Ingen pratar om sakfrågan.

Men bratsen har kanhända fått en ny idol.