I politikens lustiga hus

Cirkus Brazil Jack har rest sitt tält i Visby, men nere i Almedalen kommer vi i veckan få se betydligt mer avancerade konster än någon cirkus kan ge. Politikerveckan började redan i lördags, när De rödgröna tjuvstartade med ett utspel, men Moderaternas dag bjuder hittills på mer beskedlig akrobatik i realismens tecken.

Jag ska ge er tre huvudbesked, började Fredrik Reinfeldt vid sin pressträff, och meddelade sedan att det inte blir några skattesänkningar 2011 om Alliansen sitter kvar. Istället ska det reformutrymme som finns gå till välfärdens kärna samt till skattesänkningar till pensionärerna. Därutöver ämnar moderatledaren mobilisera all energi och kraft på att stoppa De rödgrönas skattehöjningar.

Reinfeldt motiverade prioriteringarna med den för tiden typiska moderata retoriken, nämligen med ansvarstagande och ordning i de offentliga finanserna. Han ägnade också begreppet särintressen en utvikning och menade att även om dessa har en viktig plats i samhället förenas de alla av att de aldrig blir nöjda och aldrig tar ekonomiskt ansvar.

Därför, förklarade Reinfeldt, är det omöjligt för den politiker som vill på att utveckla ett land långsiktigt att samtidigt, som Socialdemokraterna, vara sammanbyggd med ett särintresse. Ombedd att förtydliga sig specificerade han med LO, men nog lät det som en passning också mot näringslivet som tjatat på Alliansen om en mer företagsvänlig politik under hela mandatperioden.

Reinfeldt ekade Göran Persson som en gång i tiden sade samma sak om LO, med liv i luckan i rörelsen som följd. Men liksom Persson hade rätt då har Reinfeldt rätt nu. Naturligtvis måste statsbäraren se till allmänintresset. Problemet är väl möjligen att moderatledaren Reinfeldt förut kunde se allmänintresset i att stödja och utveckla företagsamheten, medan statsministern Reinfeldt inte är lika uppmärksam på den saken.

I helgen gav De rödgröna beskedet att de tänker överträffa allt som regeringen gör i fråga om välfärden. De rödgrönas matchningslöfte ekar Reinfeldts eget från valrörelsen 2006, men den som tror sig se en spegling av ett gammalt trick ser fel. Spegelbilden är en vrångbild.

”Det finns ingen annan opposition i Europa just nu som kan gå till val på att lova saker”, konstaterade Reinfeldt. Han har en stor poäng. Sverige står oöverträffat starkt efter krisen. Roligt för alla som vill lova saker, men man ska komma ihåg att De rödgrönas spenderbyxor inte är magiska. De är sydda av Allianstyg.

2006 var Alliansens uttalade ambition att återupprätta arbetslinjen, på vilken välfärden vilar. Den ekvationen rymde skäl att tro på de borgerligas matchningslöften. Socialdemokraterna hade låtit arbetslinjen vittra sönder och väljarna såg kopplingen mellan arbete och tryggad välfärd. Nu gör Sahlin en Reinfeldt och drar överträffarkortet. Skillnaden är dock att hon i övrigt bara har skattehöjningar och återställare på hand. Det gör hennes löfte oansvarigt, snarare än frestande.

Beskeden som Reinfeldt lämnade nyss är Moderaternas, inte regeringens. I så måtto är Reinfeldts besked inte ett faktum, utan måste förankras hos övriga allianspartier, varav en del har tänkt sig både sänkta pensionärsskatter och arbetsgivaravgifter. Bland annat. Frågan är väl om Fredrik Reinfeldt ser också dem som ett särintresse, eller om vi kan hoppas på 2012…

Ekon, spegelbilder och illusioner finns såväl i politikens manege som på cirkus. I detta lustiga hus måste väljarna klura ut vad som är vrångbilder och vad som är trovärdiga skisser…