Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Vi bryr oss om ”small people”, det lilla folket, försäkrar Carl-Henric Svanberg, utan att ens märka att han tjongar ner foten i klaveret. När jag hör klippet på radio slås jag av hur svengelsk hans engelska låter.

Det blir helt uppenbart att vad Svanberg säger, eller försöker säga, är något om den ”lille mannen”. Vilket inte blir ett dugg tydligt när man översätter det. I stället låter det som de många amerikaner som nu drabbas av ett fruktansvärt oljeutsläpp i en storlek man knappt ens kan föreställa sig, är små och rentav löjliga. Säkert är det inte det han menar, men så låter det.

Poängen Svanberg vill ha fram är att även ett stort och opersonligt företag kan bry sig om vad det ställer till med. Så är det kanske, på någon nivå. Men företag har inga känslor och ursäkter från dem väger egentligen därför mycket lätt. Vi vet ju alla att varje ursäkt från BP framförs på betald arbetstid och som ett led i ett krishanteringsarbete. Det är inget konstigt med det, men det innebär att försöken att låta organisationer få ett mänskligt ansikte ofta bara är chimärer.

Därmed inte sagt att det inte finns människor och mänsklighet i organisationer. Det gör det. Och därför är det en betydligt viktigare och tyngre signal att BP nu lovar att inte göra någon mer aktieutdelning under året. Det finns säkert direkt ekonomiska skäl till det, katastrofen kommer inte bli billig, men det är också en moraliskt riktig signal, inte minst för att den anknyter direkt till varje ansikte som utgör BP, inte bara till ansikten vars pannor veckas på betald arbetstid.

Ett tips till Svanberg och BP, förutom att fundera igenom översättningar och andra språkligheter innan man håller presskonferens, är följande:

Höjda vd-löner, styrelsearvoden eller bonusar är inte en god idé i år. Den lille mannen skulle inte uppskatta det. Alls.

Arkiv

Fler bloggar