Claes Arvidsson
Israels bordning av Ship to Gaza
utlöste en våg av kritik. En del var seriös och välförtjänt
medan en del hörde hemma i en anti-israelisk fåra. Och så fanns
förstås den rent antisemitiska smörjan.
Ett krav – och ett rimligt krav – som
framförts är att det skall tillsättas en oberoende kommission för
att granska det inträffade.
Det finns verkligen många frågor att
reda ut: om hur beslutet fattades, hur verkställigheten kunde gå så
fel och förstås frågan om vilka passagerarna på egentligen var.
Oavsett svaren på dessa frågor har dödandet av nio turkar ombord
på Mavi Marmara skadat Israel. Det finns inget bra försvar.
Knäckfrågan är dock den israeliska
regeringens åsikt att Israel hade rätt att genomföra kommandoräden
– andra hyser motsatt uppfattning. Nu har regeringen Netanyahu –
visserligen motvilligt men ändå, tillsatt den oberoende kommission
med utländskt deltagande som efterlysts.
Men hör jag några applåder. Nej.
I stället hörs muttranden om att den
inte är tillräckligt oberoende eller att det och det ena eller
andra landet borde vara med. Varför inte invänta resultatet i
stället för att på förhand utgå från fulspel?
Utredningen kommer inte att granska de
andra frågorna, men dessa lär israelerna kräva svar på ändå och
utkräva ansvar för – ytterst i nästa demokratiska val.