Den rödgröna ledningen är inte så säker

SCB:s stora partisympatiundersökning uppvisar på en rad punkter samma tendenser som setts i andra opinionsmätningar de senaste månaderna. Även hos SCB krymper gapet mellan blocken, även hos SCB rasar Socialdemokraterna medan Moderaterna ökar, även hos SCB stärker Moderaterna greppet om de tre storstadsregionerna, och även hos SCB krymper Sverigedemokraterna jämfört med i höstas.

Men, i SCB, till skillnad från i de flesta andra instituten, leder det rödgröna blocket stort – med 6 procentenheter – över det borgerliga. Varför?

Titta bara på följande sammanvägning, från SVT, av opinionsinstituten Demoskop, Novus, Sentio, Sifo, Synovate och United Minds. Här är det uppenbart att något händer i maj månad. Plötsligt, sannolikt i samband med att oppositionen presenterat sin politik lite mer utförligt, går Alliansen ikapp De rödgröna, och Moderaterna ikapp Socialdemokraterna. Debatterna om att De rödgröna vill avskaffa Rut- och Rotavdragen, om den rödgröna utrikespolitiken, och om De rödgröna föreslagna skattehöjningarna för drygt tre miljoner personer, tycks ha gett effekt.

Men enligt SCB har det rödgröna blocket inte förändrats sedan novembermätningen (mätningen noterar dock att Alliansen ökat sedan dess, men inte i samma grad som i andra institut). I SCB får De rödgröna 50,2 procent, mot Alliansens 44,2 procent.

Inget annat institut uppmäter samma stora klyfta mellan blocken.

SIFO är det mätinstitut som ligger närmast SCB. Om man gör en graf över utvecklingen enligt Sifo ser den ut så här (De rödgröna leder i Sifo med 3,1 procent):

De andra instituten har mätningar som gör att kurvorna korsas eller möts. Kanske är det något i Sifos och SCB:s mätmetoder som skiljer sig från övriga institut.

Ett återkommande klagomål på journalistiken omkring svenska opinionsmätningar har varit fixeringen vid enstaka mätresultat. I år har flera tagit fasta på den kritiken och gjort som i andra länder, skapat sammanvägda mätningar. Sveriges Radio, Sveriges Television och statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson publicerar varsin poll of polls. I samtliga dessa sammanställningar är skillnaden mellan blocken nu så liten att den är betydelselös.

Värt att notera är att 70 procent av SCB:s intervjuer i mätningen är gjorda innan den 16 maj – det vill säga innan de andra institutens kraftiga sving.

Professor Oscarsson kommenterar idag skillnaden mellan SCB och de andra instituten.

”Varför skiljer SCBs resultat från övriga institut? Viktigt att påminna
att SCB denna sköna maj har haft en ovanligt lång fältperiod (28
april-30 maj), oklart varför. Det är alltså inte omöjligt att de senaste
telefonundersökningarnas uppmätta likaläge i opinionen inte syns i
SCB-mätningen. Den långa mätperioden ger ett slags genomsnitt för maj
månad. En månad då mycket ny politik presenterades för väljarna.”

Förändringarna i SCB jämfört med i november är hur som helst
statistiskt säkerställda (i samtliga fall utom för KD).

Moderaterna
ökar från 26,2 procent till 29,2. Socialdemokraterna rasar i ungefär
samma takt som M ökar; S hade i november 36,5 procent och får nu 33,8.

Miljöpartiet
klättrar från 8,4 procent till 10,7. Vänsterpartiet hade 5,1 procent,
nu 5,6.
Folkpartiet hade 6,5 procent och hamnar nu på 5,8.
Centerpartiet hade 5,0 procent och får nu 4,6 procent. Kristdemokraterna
hade 4,8 procent och uppmäts nu till 4,5. Sverigedemokraterna hamnar på
3,9 procent – nedanför spärren.

Det är ett hundra dagar kvar till valet. Den rödgröna ledningen är inte alls så säker som dagens SCB-mätning kan ge intryck av. En skillnad på 6 procentenheter kan låta mycket, men betyder ju att det räcker med att 3 procent byter block för att resultatet ska ändras. Och att döma av de andra instituten är den processen redan igång.