Sanna Rayman
Dagens lilla stick om Annika Östbergs sommarprat väcker reaktioner. Det är inte lunch än, men redan har jag fått gott om mejl i inboxen. Merparten håller med, men inte alla. Uppenbart är att Östberg och hennes öde engagerar.
Det i sig är ju också grunden för varför hon har fått uppdraget att sommarprata. Det begriper jag mycket väl. Hon är heller inte den enda brottsling som rönt stor uppmärksamhet och stort intresse. Faktum är att det är ganska vanligt. På samma sätt som Östbergs sommarprat säkerligen kommer få höga tittarsiffror skulle ett sommarprat med Clark Olofsson, Helge Fossmo eller någon av Malexandermördarna också inhösta en del rekord. Inte tu tal om den saken.
Men dessa program lär vi inte få höra. En sådan plåtmage har inte ens Sveriges Radio, ty då skulle man naturligtvis släppa idén som en het potatis vid blotta tanken på hur anhöriga skulle reagera. Det är ingen vågad gissning att Sveriges Radios hänsynstagandet hade varit hästlängder större och mer genomtänkt om vi hade talat om brott begångna i Sverige. Men nu kan man vila tryggt i att avståndet gör att de anhöriga till Östbergs offer inte kommer att behöva höra programmet.
Som Roland Poirier Martinsson påpekade i P1 Morgon i morse kan man mycket väl tänka sig att de nås av ryktet. Förmodligen kommer de inte tycka att det verkar klokt att Östberg kommit hem till kändisskap, blomsterkrans i håret och eget radioprogram, men det påverkar inte debatten i Sverige så särskilt. Här har vi ju för vana att beskriva hennes historia direkt felaktigt. Otaliga gånger har det sagts och skrivits att hon blivit dömd för ”medhjälp till mord”, trots att hon i själva verket är dömd för mord, på ungefär samma sätt som Malexandermördarna dömdes tillsammans för ett dåd som de utförde gemensamt.
”Hon har ju faktiskt sonat sitt brott”, är en av de invändningar jag får per mejl från människor som verkar tro att jag inte accepterar att sonade brott är sonade brott eller att jag vill Östberg illa. Det vill jag alls inte. Jag önskar Annika Östberg all lycka med att börja ett nytt liv när den dagen kommer. Allt jag har ifrågasatt är huruvida hennes gamla verkligen förtjänar krönas med ett sommarprat.
Dessutom. Ska man vara petig så är hon faktiskt inte klar med sonandet ännu. När Östberg fördes från USA till Sverige så innebar det inte att hon släpptes, utan att straffet därefter skulle avtjänas i Sverige, vilket också fortfarande pågår. Om ungefär ett år ska hon släppas, om jag har förstått saken rätt.
Att få bli sommarvärd är ett hedersuppdrag. Både SVT och Sveriges Radio verkade i alla fall i ett samarbete ganska nyligen vara helt på det klara med att det är just precis så som sommarpraten uppfattas. Idag motiverar de uppdraget med att Östbergs livsöde är ”unikt”.
Jotack. Lyckligtvis…