Är det synd om Mona Sahlin?

Det går inte så bra för
Socialdemokraterna i opinionsundersökningarna. Det är bra.
Förtroendemätningarna för Mona Sahlin följer samma bana. Den
tidigare justitieministern Thomas Bodström som är tänkt att charma
stockholmarna i årets valrörelse förklarar i Expressen det sjunkande
förtroendet för Sahlin:

• Jag vill påminna om att
  socialdemokratiska partiordföranden är alltid utsatta för väldigt
  hård kritik. Det gällde Göran Persson, Ingvar Carlsson och för
  att inte tala om Olof Palme och de kampanjer som var mot honom.

• Så vi känner igen mönstret. Det
  som nu sker mot Mona Sahlin påminner på många sätt om det som
  skedde mot Olof Palme.

Jag skulle vilja påminna om att
oavsett parti är ordförandena alltid utsatta för väldigt hård
kritik. Det är inte synd om Mona Sahlin.

Problemet är inte heller att andra är
elaka, utan att Sahlin dels har mer än en Toblerone i bagaget, dels
inte har infriat förväntningar på förnyelse och ledarskap. Sahlin
har helt enkelt inte övertygat.

Bodström visar också på bristen på
förnyelse i genren bortförklaringar. Hat och politiska kampanjer
var standardförklaringar för att möta kritik av Olof Palme men
även han drog på sig kritik som ett resultat av vad han gjorde
eller sade. Ett smart sätt att undvika sakfrågorna.

Att ta till Palme som sista halmstrå
säger åtskilligt om hur illa ute Mona Sahlin är.