Nej, Lars Ohly är inget spöke. Han finns ju på riktigt

I dagens DN finns en intervju med Lars Ohly. Ohly berättar bland annat att han tycker att det är ”för lätt att bli rik i Sverige, han tror inte att det är bra att ha konkurrens inom offentliga sektorn och han kan inte se något positivt med girighet som drivkraft”.

Det visar sig dock att han ibland, bland annat för sitt höga nöjes skull, kan vara beredd att premiera drivkraften girighet, närmare bestämt talar vi då om fotboll. DN skriver:

”Det finns dock ett område där Lars Ohly tycekr att det är bra att gynna den mest högavlönade eliten. Det gäller fotboll.

– Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas mer som spelare där utan av det enkla skälet att han tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation och det gäller inkomster under kort tid. Då anser jag att Sverige i likhet med Danmark och Norge ska sänka skatterna för dessa fotbollsspelare”.

När DN sedan föreslår att samma resonemang borde kunna tillämpas på uppfinnare eller entreprenörer förklarar Ohly att samhället inte är en fotbollsplan och börjar prata om vilka förebilder spelarna är. Då DN kontrar med att förebilder borde kunna finnas på fler områden än inom fotbollen förklarar han att när han jobbade på SJ ville han inte bli chef.

Ohly talar faktiskt om sig själv som finansminister, förmodligen med glimten i ögat, under intervjun. Jag kan hålla mig för skratt, men kan likväl konstatera att av den här intervjun att döma så kommer den enklaste vägen till skattereformer under en finansminister Ohly vara att gå via privatpersonen Ohly.

Saker som privatpersonen Ohly gillar (typ fotboll) kommer att gynnas, saker som privatpersonen Ohly inte tycker om (typ chefer och företagare) eller begriper sig på kommer bli svåra och dyra. Huruvida han är därmed en god förebild som får fler att vilja bli vänsterledare låter jag vara osagt.

Intervjun avslutas med att Lars Ohly kritiserar borgerlighetens vana att utmåla honom som ett vänsterspöke. ”Ett sätt att föra debatt som inte är seriöst”, menar han.

Det är sant att det är oseriöst och dumt att hota med någon abstrakta föreställning om ”vänsterspöket Ohly”.

Jag menar. Lars Ohly finns ju på riktigt och är inte alls något spöke. Det måste man faktiskt ha klart för sig.