Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Göran Hägglunds Spotifylista har väckt viss muntration. Den mest talande reaktionen står Dagens Nyheters kultursidor för i dag (ej online), där man kommenterar könsfördelningen på artisterna bakom låtarna i listan. Underrubriken är ”KD lever som de lär”.

”Faktum är att 23 av låtarna – eller 85 procent – framförs av män. De fyra andra är Sade, The Cardigans (som till 20 procent består av Nina Persson), Alanis Morissette och Melody Gardot.”

Vi är många som delar DN:s oro. Frågan är bara hur man kan komma till rätta med denna djupgående ojämställdhet och orättvisa. Tyvärr verkar det ju som att individens val inte fungerar här, utan tvärtom som att de personliga preferenserna cementerar patriarkala strukturer på ett sätt som motverkar statsintresset. Och då är det ändå ett sedan länge känt problem.

Kanske räcker det helt enkelt inte
med debatt. Kanske är det inte nog för att nå förändring, med upplysning och förmaningar från de som vet bättre. Kanske är det dags för lagstiftning.

Det vore kanske impopulärt, men man kan ta det steg för steg, så att medborgarna ges en chans att omfamna systemet. När Bengt Westerberg på sin tid introducerade att var tionde melodi i sommarprogrammen skulle vara av Lisa Ekdahl fanns det sådana som protesterade, men i dag ses det inte som något kontroversiellt alls.

Man kan tänka sig en tredelad modell,
kanske, där två tredjedelar av låtvalet görs på könsmässig grund, men där individen själv får välja den sista tredjedelens artister. Som ett första steg mot en helt jämn fördelning, under en framtida mandatperiod.

Arkiv

Fler bloggar