Blaj bland Baylans bortförklaringar

Mona Sahlin krossas av Fredrik Reinfeldt i förtroendemätning efter förtroendemätning. Det är förstås ett problem för Sahlin själv, och det är ett problem för väljarna som inte upplever att de har fullgoda alternativ att välja mellan. Men det är också ett problem för partisekreteraren Ibrahim Baylan. Ett problem han skulle kunna bemöta med ett sakligt arbete för att framhäva Mona Sahlins eventuella meriter och karriärhöjdpunkter.

I stället ljuger han. Gång på gång.

Häromdagen, exempelvis, kommenterade Baylan förtroendemätningarna i SvD på ungefär samma sätt som han kommenterat tidigare mätningar, sittande statsminister har alltid ett övertag:

”I frågor som gäller statsministerämbetet så har den som de facto är
statsminister och har regeringsmakten ett försprång, nu Fredrik
Reinfeld. Men som även Göran Persson hade när han var statsminister och
ställdes mot Fredrik Reinfeld i den typen av frågor”.

Men det Baylan säger stämmer inte. Eskilstuna-Kurirens pigga ledarsida har granskat hur det egentligen såg ut.

Fredrik Reinfeldt tillträdde som ordförande för Moderaterna i oktober
2003 och hade lägre förtroendesiffror än Göran Persson i två
Temomätningar därefter, i april och i augusti 2004. Men i de fem
följande undersökningarna fram till valet var Reinfeldt etta.

Sifo/Westander ställde i sin tur följande fråga i sex mätningar under
augusti och september 2006: ”Vem känner du störst förtroende för som
statsminister efter valet, Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt?” I en
av undersökningarna valde de svarande Persson, i fyra Reinfeldt och i en
var det dött lopp.

Reinfeldt låg alltså i klart överläge mot Persson när det gällde förtroendemätningar. Sittande statsminister har inte ett givet övertag. Det vet naturligtvis Baylan. Men varför ljuger han då, i stället för att dra fram de prestationer i Mona Sahlins karriär som skulle kunna stärka förtroendet för henne?

Ja, det kanske inte finns så mycket konkret att visa upp?