Rödgrön skräckfärd, bokstavligen

För den som bara orkar läsa en artikel i veckan har jag ett tråkigt besked. Denna veckas obligatoriska artikel är lika lång som den är skrämmande. I nya numret av Fokus ger den politiska reportern Torbjörn Nilsson och Claes Lönegård en gedigen skildring av hur svårt De rödgröna har att komma överens. Rubriken är ”Rödgrön skräckfärd”.

Skillnader i partikulturer och diametralt motsatta åsikter i centrala frågor gör att förhandlingarna tycks mardrömsartade – och ineffektiva.

Några godbitar:

Men trots att Mona Sahlin hade med sig 30 av socialdemokraternas,
miljöpartiets och vänsterpartiets mest framstående politiker gick det
inte särskilt bra att hitta ens stolpar till en gemensam politik.

[…]

I två dagar satt politikerna där utan direktiv och pratade med
varandra. De kunde konstatera att det fanns väsentliga sakpolitiska
skillnader i avgörande frågor: försvaret, jämställdheten,
vapenindustrin, EU, euron, skatterna, skolan, kärnkraften, a-kassan,
Nato-samarbete och arbetsrätten.

[…]

Allt handlade om de fem officiella arbetsgrupperna.
Men där var resultatet klent.

Ta skolpolitiken; från början visste de tre partierna att den
splittrade dem. Ändå fick skolan ingen egen grupp, utan placerades i
välfärdsgruppen, som också skulle hantera all vård. Det första
välfärdsgruppen i sin tur gjorde var att konstatera att den varken hade
tid eller möjlighet att komma fram med några lösningar kring
skolpolitiken.

Så på sommaren 2009 bildades helt plötsligt ändå en skolgrupp, som
när den skulle rapportera till välfärdsgruppen ett halvår senare inte
hade kommit fram till någonting.

– Det var väldigt futtigt, säger en person som läst pappret.

Någon slutrapport har skolgruppen fortfarande inte levererat i maj
2010.

[…]

Men vid sidan av sjukförsäkringen gick det trögt också i
välfärdsgruppen. Ambitionen att göra upp om föräldraförsäkringen
kraschade.

[…]

Det finns fler exempel på arbetsgruppernas ineffektivitet. I gruppen
för storstadens utmaningar fastnade man på kommunernas ansvar vid
flyktingmottagande. I klimatgruppen ägnade man sig mest åt att ta fram
underlag. I arbetsgruppen för utrikes- och försvarspolitik föll allting
på den svenska truppnärvaron i Afghanistan.

Den 15 februari i år – ett datum som utåt varit hemligt –
presenterade arbetsgrupperna resultatet av sitt arbete för
budgetgruppen. Då blev det uppenbart att flera av grupperna hade
misslyckats kapitalt.

Budgetgruppen fick i princip börja om från början.

[…]

Till fredagen den 23 april utlyste de rödgröna ett stort antal
presskonferenser runt om i landet. Planen var att de skulle presentera
sin infrastrukturpolitik – som en del av hela budgetuppgörelsen. Men
upplägget sprack, de tre partierna tvingades ställa in alltihop;
budgetgruppen hade inte kommit överens.

[…]

Resultatet liknar mest av allt en förlikning.

Läs alltihop, och fråga dig själv: hur regeringsdugliga vore De rödgröna i en kris?