Flytta på mobbaren eller den mobbade?

Så brukar problemet formuleras, när vi diskuterar mobbning. Och för det mesta anser människor att det i rättvisans namn borde vara mobbaren som flyttas. Varför ska offret behöva flytta på sig? Då blir det i princip en mobbarens seger.

Resonemanget är rimligt. Men ibland ohållbart. Särskilt om vi inte längre talar om barn, utan om halsstarriga vuxna som vi inte ska nära något större hopp om att kunna uppfostra längre.

Så. Hur oacceptabelt det än kan kännas rent principiellt skulle jag nog råda lundastudenten Pavlina Ekdahl, vice ordförande i LUF i Lund, att flytta från Smålands nation. Visst är det ett nederlag, men chansen att stämningen någonsin kommer att bli god eller ens på en rimligt tolerant nivå i korridoren på Dackegården är minimal.

Att döma av vad som hittills hänt finns det en grupp som på fullt allvar tycker sig ha rätt att trakassera en granne på grund av att dennas politiska åsikter skiljer sig från deras. Och att döma av det mycket lama svar som Smålands nation sänder ut efterincidenterna så kommer nationen inte lägga många strån i kors för att hjälpa Ekdahl.

Snarare får man känslan av att de utfäster ett ultimatum. Bli socialist eller flytta. Hur ska man annars tolka att de ”förutsätter” att Smålands hyresgäster delar nationens politiska värderingar?

Orättvist? Orimligt? Tråkigt? Ja. Men ändå. Det bästa rådet till Pavlina Ekdahl är att hon flyttar. Förstör inte din studietid.