Sanna Rayman
Ibland innebär en god EU-nyhet snarast att den europeiska apparaten låter bli att göra något och håller sina överstatliga fingrar i styr. Som till exempel idag, när vi efter en del oroväckande positiva tongångar får veta att EU-kommissionens förslag om EU-manglade och förhandsgranskade statsbudgetar inte fick tummen upp av unionens finansministrar. Gott så. Det var en dålig idé.
Ibland innebär emellertid en god EU-nyhet att någonting faktiskt görs. Som till exempel idag, när ett frihandelsavtal med Costa Rica, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua och Panama har presenterats. Det är bra det.
En god nyhet är också att man åtminstone återupptar förhandlingarna om ett frihandelsavtal också inom Mercosur, där bland annat Brasilien ingår. Här kan man dock ana mörkare moln på himlen – som alltid när fransosernas älskade jordbruk är inblandat. Konkurrens vill man icke ha! Pas du tout!
Den här nyheten blev också en god fond åt dagens artikel i SvD om Paris ambitioner att bli Europas ”grönaste stad”. Det är väl ingen dum ambition, men av artikeln framgår att ekologi i Frankrike är ett ganska vagt, märkligt och brett begrepp, som innefattar långt ifrån bara ekologiskt jordbrukande. Här ryms även handlingar som att vägra äga dator eller att riva ner mobilmaster av hälsoskäl. Det vill säga så kallade symbolhandlingar som en jordbrukspolitiskt gynnad nation har råd att ägna sig åt.
Om det är detta som är ”grönt” vill jag hellre ha ett rejält frihandelsavtal, tack så mycket.