Privata förskolor, inga men

Snart bara privat i Rinkeby, heter ett reportage i Kommunalarbetaren. Och ett mer tydligt uttryck för det snäva egenintresset får man nog leta efter. De kommunalanställda ser dystert på framväxten av nya friskolor och privata äldreboenden. ”Det känns som att det är på väg att ta slut” och ”allting är så mörkt”, är några omdömen om utvecklingen. Eller som en barnskötare säger:

– Jag har inget emot att det finns privata förskolor, men…

Men… Okej, exakt när ska man sätta stopp? När ska man säga att ja, det går bra om Lisa väljer den privata förskolan, men inte när Sara gör det, då har det gått för långt. När ska man dra den gränsen? För om man inte är beredd att säga det; att du får gå i den förskola du vill, men du får det inte, då kan man gott skippa det där men:et.