Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

I ett TT-meddelande från Miljöpartiets kongress läser jag om hur Peter Eriksson förutspår att ”det kan bli diskussion om partistyrelsens förslag att föräldraförsäkringen ska delas i tre lika stora delar”.

Hur skiljelinjerna går inom MP framgår inte, men jag tvivlar på att diskussionerna blir så förfärligt yviga. Snarare vill nog språkrören rikta journalisters uppmärksamhet i riktning mot enklare konflikter än sådana där partistyrelsen verkligen riskerar nederlag.

Det är dock intressant att ta del av Erikssons argumentation kring den tredelade föräldraförsäkringen:

”Om inte fler dagar på frivillig väg tas ut av papporna måste politikerna agera, enligt Peter Eriksson.


– Om det inte går tillräckligt fort är det politiska ansvaret att ta beslut och inte gömma oss bakom att ”människor får göra som de vill”, sade Eriksson.”

Mod är ett återkommande tema när politiker diskuterar föräldraförsäkringen. När politikern förklarar att han eller hon måste ”våga” en eller annan reform är det i själva verket politikerspråk för att reformen han eller hon vill genomföra saknar folkmajoritetens stöd.

Peter Eriksson ansluter sig till denna argumentationslinje och talar om hur det vore illa om han och hans politiska kolleger inte tog sitt politiska ansvar utan i stället ”gömde sig” bakom att människor ska få bestämma själv.

Höjden av politiskt hjältemod är alltså att sluta peka räddhågset på egenmakten och våga köra över folkviljan. Så mysigt det låter. Och demokratiskt värre. Jag antar att det annars så folkomröstningsförtjusta Miljöpartiet aldrig skulle låta något så viktigt som föräldraförsäkringen beslutas av folket i en dylik omröstning…

(För övrigt undrar jag vad ”tillräckligt fort” är – samt givetvis vad som i sammanhanget kan anses vara ”lagom fort” respektive ”strålande fort”. Vi borde enas om måtten i detta sammanhang eftersom tillräckligheten i snabbhet uppenbarligen påverkar politikernas ”rätt” att köra över folk. )

Arkiv

Fler bloggar