Valfrihet i välfärden skapar företag

Valfrihet i välfärden ses oftast, med rätta förstås, som ett sätt att förbättra för dem som utnyttjar välfärdstjänsterna. Folk får välja vad som passar, i stället för att staten levererar en illasittande enhetslösning. Vilket är genialt i all sin enkelhet.

Men valfriheten har också en annan dimension. Den gör att företag startas och att Sverige växer.

Tillväxtverket skriver i en lägesrapport idag om hur småföretagandet spirar i omsorgsbranschen.

”Sedan valfrihetssystem inom vård och omsorg infördes har många
nya små hemtjänstföretag startat i landets kommuner”, heter det i pressmeddelandet. ”De undersökta företagen som driver hemtjänst är mycket små, och ungefär
en tredjedel startade när möjligheten att bedriva biståndsbedömd
hemtjänst uppstod. Övriga har i hög utsträckning utökat sin befintliga
verksamhet, som är äldreomsorg eller hushållsnära tjänster, och fått ett
affärsområde till när valfrihetssystemet infördes.”

Och man ser ljust på framtiden. ”Fler än hälften av dessa företag planerar för expansion till en eller
flera kommuner under de närmaste två åren.”

Men inom vårdsektorn ser det lite annorlunda ut. Där är naturligtvis trösklarna för etablering högre. Koncerner och kedjor dominerar, snarare än småföretag.

Och i rapporten anger företagen att vårdvalet inte riktigt kommit till sin rätt. ”Företagen som driver vårdcentraler upplever att det finns flera
svårigheter i vårdvalsystemet. Endast ett par verksamhetschefer anger
att deras företag planerar att växa genom etablering på flera orter.”

Men det är inte själva valfriheten som är problemet. Det är huvudsakligen landstingen som pekas ut. Några synpunkter ur rapporten.

• Vårdföretagen och landstingets vårdenheter konkurrerar inte på lika villkor. De privata aktörerna får inte ta del av den passiva listningen av patienter.

• Systemet är inte konkurrensneutralt eftersom landstingets vårdcentraler tillåts gå med förlust.

• Osäkerhet kring antalet listade patienter gör det svårt att planera ekonomin.

• Systemet är anpassat för stora organisationer, inte för små företag.

• Landstinget ser de privata aktörerna som konkurrenter som tar patienter från de landstingsdrivna vårdcentralerna, snarare än att se alla som gemensamma aktörer inom primärvården.

• Ökad administrativ börda.

• Detaljstyrning och hårda krav från landstinget.

Här får regeringen ta i med hårdhandskarna.