Mer vinster i välfärden, tack!

Ekot rapporterar idag en nyhet med en vinkel som vi sett många gånger förut. Av någon anledning förväntas vi reagera med förskräckelse och ilska när vi nås av informationen att en offentlig verksamhet som knoppats av eller privatiserats har börjat gå med vinst.

Idag gäller det förskolor som sålts och börjat gå med vinst. En problematik som tas upp är förstås en fullt begriplig frågeställning – nämligen den om huruvida verksamheterna säljs för billigt. Så bör det naturligtvis inte gå till. Men att det skulle vara ett problem i sig att verksamheterna går med vinst förstår jag inte alls. Varför framhåller man det som ett oroväckande tecken?

Det som borde väcka oro är snarare vad dessa vinster är tecken på, nämligen att möjliga effektiviseringar tidigare inte ens föresvävat den offentlighet som hittills drivit verksamheterna. Rapporteringen i Ekot visar ganska tydligt att det är så det ligger till:

– Vi har inga overhead-kostnader, relativt lite sjukskrivningar, vi köper inga dyra möbler och vi tänker över våra inköp. Till exempel i stället för att köpa på Kinnarps så köper vi billigare, säger Britt-Marie Juhlin.

Märk väl att Ekots rapportering och debatten kring de avknoppade förskolorna inte har dykt upp på grund av kraftigt försämrade tjänster och påföljande missnöje. Det är inte en folklig ilska över att barnmöbler från Kinnarps har ersatts av Ikeas färgglada sortiment som fått Ekot att börja titta på frågan. Det är det faktum att vinster alls dyker upp som misstänkliggörs. En alternativ vinkel hade förstås kunnat vara att man frågar sig på vilka andra håll i välfärden som skattemedel läcker bort i onödan.

I veckans Dagens Samhälle finns en intervju med Carola Lemne (tyvärr ej på nätet), som var vd för Danderyds sjukhus i sju år och som idag leder det största privata vårdbolaget Praktikertjänst. Det är en mycket intressant intervju som visar på en del av problemen med den offentliga verksamheten.

Lemne konstaterar att diskussionerna om vinster i vården ägnas alldeles för stor uppmärksamhet.

”– Det talas alldeles för mycket om vinster i vården i stället för om slöseriet”, säger hon och förklarar även att landstingen tyngs av chefsproblem. Hög chefsomsättning, en otydlighet i ansvar för ekonomiska underskott och en inbyggd oenighet i form av ledning från politiskt sammansatta nämnder.

”I stället för att stötta sin chef och en långsiktig utveckling ägnar sig ledamöter ibland åt att bekämpa varandra.

– Som chef vet du att halva styrelsen kan vilja att du ska misslyckas.”

Ingen aktiv politiker skulle erkänna att det förhåller sig på det här viset, men naturligtvis finns det besvärliga underliggande motiv hos politiker. De behöver inte ens vara uttalade. Den ansvarige politikerna vill, ur ett perspektiv, naturligtvis att medborgarna ska få bästa möjliga vård inom ramen för välfärden. Men politikerna vill också att väljarna ska övertygas att bästa möjliga vård enbart kan komma som resultat av deras politik. Och då kommer man motarbeta framgångar för det andra lagets recept. Om så nästan undermedvetet.

I alla händelser är det ganska nedslående att Ekot inte förmår se förbi den gamla trötta vinkeln att vinst innebär dåligheter. Finns det någon särskild anledning till att man vurmar för fler overheads och dyrare möbler, liksom?

Andreas Bergh skriver intressant om bland annat att de vinster vi ser nu med stor sannolikhet inte kommer att vara lika maffiga om några år.