Vilken rättvisa brinner Lundby-Wedin för?

I sitt tal på de svenska Socialdemokraternas kongress i höstas sade Greklands nyvalde premiärminister Giorgios A Papandreou:

”En klar majoritet av grekerna stöder oss för de vill ha reformer, de vill ha förändring. De vill tro på politiken igen. De är beredda att ta de steg som krävs för att möta vår tids utmaningar.”

Och han fortsatte:

”Vi är fullt medvetna om svårigheterna och utmaningarna som väntar oss. Därför valde jag att redan samma dag som jag utnämndes till premiärminister skicka ett tydligt budskap till mina medborgare: den enda vägen till framgång är den vi går tillsammans.”

Så fel man kan ha. I går genomfördes den tredje landsomfattande generalstrejken i Grekland mot nedskärningar och skattehöjningar. I går eskalerade dessutom protesterna genom att byggnader sattes i brand. Människor skadades, flera dog. I brandröken vädrar extremister morgonluft.

Å andra sidan talade aldrig Papandreou om för väljarna vilka utmaningar som verkligen väntade (ja det gjorde för övrigt inte heller det konservativa partiet). Inte heller EU hölls informerad om hur stor utmaningen var att reda upp i statsfinanserna.

Frågan är om det träsk som Grekland gått ned sig i ska göra euron till en kvicksandszon. Trots försäkringar om motsatsen finns det en rädsla för att länder som Portugal och Spanien ska hamna på akutmottagningen. I sådana fall är det inte bara ekonomin i Europa som skulle drabbas utan smittoeffekterna skulle bli allvarliga och globala. Återhämtning skulle kunna förbytas i en ny kris.

IMF och EU har beslutat att sätta in en räddningsaktion på 110 miljarder euro under tre år (under förutsättning att lånet godkänns av alla euroländerna). Utan tvekan är det hårda krav som ställs som motprestation, men det är priset för en kollektiv härdsmälta som grekerna själva måste ta ansvar för. År av försummelser ska rättas till.

Bristen på krismedvetande bidrar nu till att undergräva tilltron till att regeringen ska klara sina reformåtaganden. Mot den bakgrunden är det illavarslande att stödet för att städa upp är så klent bland Papandreous europeiska kamrater.

I EU-parlamentet har socialistgruppen drivit linjen att saneringen av statsfinanserma ska skjutas på till bättre tider. I går var Europafackets generalsekreterare John Monks på plats i Aten för att visa solidaritet med de strejkande fackföreningarna. Ordföranden själv var däremot inte där. Men nog vore det intressant att veta om Wanja Lundby-Wedin också brinner för rättvisan på det sättet.