Per Gudmundson
Kanske beror det på att han figurerar som kolumnist i Dagens Nyheter numera, i vilket fall har amerikanen David Brooks börjat intressera sig för Sverige. I sin senaste kolumn i New York Times tar han svenskars arbetskraftsdeltagande och livslängd som utgångspunkt för en betraktelse om politikens gränser.
Brooks konstaterar att svenskar som utvandrat till USA har ungefär samma levnadsmönster som svenskar i Sverige, trots att de politiska systemen i respektive land skiljer sig dramatiskt. Hans slutsats är att politik bara kan förändra på marginalen, medan kulturella och sociala mönster betyder mycket mer. Dessvärre, menar han också, förstör dålig politik mer än motsvarande mängd bra politik skapar.
Kontentan blir att politiker bör begränsa sina anspråk till att enbart genomdriva reformer som inte hotar att klippa av sociala och kulturella band mellan människor. Men med tyngdpunkten på att begränsa sina anspråk.
Intressant. Drivet till sin spets blir resonemanget extremt familjefokuserat, nationalistiskt och konservativt. Vilket man inte är van vid att höra. I själva verket är det svårt att föreställa sig en svensk skribent framföra samma budskap utan att omedelbart bli anklagad av exempelvis Expressens skribenter för att vara inskränkt.
Man undrar om Brooks kommer att skriva samma sak i sin kolumn på Dagens Nyheters ledarsida, och vilka reaktionerna då skulle bli från kollegorna på samma sida.