Sanna Rayman
”Nya motorleder skapar ny trafik, ny trängsel och behov av ännu fler leder”, förklarar Miljöpartiet i sin lilla skrift Myter och sanningar om Förbifart Stockholm. Det har de förvisso rätt i på sätt och vis. Lättar trängseln ökar förstås benägenheten att ta bilen eller köra några varutransporter till. För Miljöpartiet vore detta enbart dåligt, för många andra vore det ett undanröjt hinder för såväl pendling som handel.
Men det resonemanget borde väl lika gärna kunna nyttjas på ett ännu mer visionärt sätt, eller? Bloggen Inslag.se visar hur:
”Om outhärdlig motorvägsträngsel är ett lämpligt sätt att ransonera trafikmängden, finns det egentligen inget skäl att ta befintliga motorvägar för givna och endast kritisera ytterligare vägar. Av resonemanget följer rimligen att man även borde överväga att strypa befintliga trafikleder. Ökad trängsel, färre bilar, gladare träd och mer fågelsång. Inte sant? Låt mig föreslå De Gröna en verkligt visionär grön trafikpolitik för Stockholm: Projekt avveckla Essingeleden.”
Det visar sig vara enkelt. Några betongsuggor och planteringar senare är projektet i hamn. Tre steg och vips – en uschlig motorled är borta!
Naturligtvis handlar det om att dra MP:s resonemang till sin spets. Men det är inte orimligt att göra det. Om Miljöpartiet menar allvar borde de väl också tro att resonemanget gäller inte bara i det frysta ögonblick som är nu, när befintliga motorleder bevisligen finns och bara planerade leder bör stoppas. Menar de allvar borde de även vilja avveckla några av vägarna som finns. För att sända rätt signal, så att säga.
Eller är det här bara ytterligare en variant av Lokkokonservatism?
Läs hela här.