Sanna Rayman
En regeringskris kom emellan och det blev ingen omröstning och burkaförbud i Belgien igår. Inte för att den hade blivit så spännande. Burkaförbud verkar emellanåt vara det enda belgarna klarar av att enas om. Som vanligt i politiken är det lätt att enas om plakatpolitik och betydligt svårare att komma överens verklig politik, sådan som gör skillnad i samhället och för människorna som lever i det.
För den som tror att förbud mot olika varianter av heltäckande slöjor har någon som helst verkan på någonting alls bedrar sig. Ett förbud skulle krångla till vardagen för ett beskedligt antal muslimska kvinnor, för en del kanske på så vis att de drog sig för att gå ut, för andra på så vis att de kände obehag när de lämnade hemmet.
Jag är själv inget större fan av traditionen med heltäckande slöjor, men det framstår som ganska löjligt att tro att man slår ett slag för någons jämställdhet genom att lagstifta om vilka kläder människor inte får ha. Det är helt enkelt inte statens sak. Däremot finns det all anledning att hålla ögonen öppna inför tillfällen då människor tvingas bära kläder de inte vill ha och argumentera emot sådant tvång. Men lösningen ligger inte i lagstadgade klädkoder och lyckligtvis är det inga etablerade partier i Sverige som tror det, om än några företrädare.
Gudrun Schyman, nyss gäst i Korseld, försöker på Newsmill ta sig in i slöjdebatten genom att kräva att Sverige ger belgiska kvinnor som bär burka asyl i Sverige. Frågan är bara om hennes indirekta förslag är att vi först lämnar EU eller om hon bara missat att det inom unionen råder fri rörlighet, alldeles oaktat klädstil?