Ingen tjock tant har sjungit än

Det är inte ofta man är enig med vänsterpartisten Jens Holm, men idag är en sådan dag. För liksom han är jag starkt kritisk till Sten Nordins och Carin Jämtins ”hjältemodiga” försäkran om blocköverskridande samarbete i den händelse att om Sverigedemokraterna kommer in i Stockholms stadshus.

För det första. SD kommer med största sannolikhet inte in i Stockholm, utan är tvärtom mycket svaga här. Det är därmed ett mycket ofarligt löfte Nordin och Jämtin levererar.

För det andra. Om det nu fanns en risk att SD äntrar stadshuset så vore detta utspel ett idiotsäkert sätt att öka deras chanser.

För det tredje. Både Nordin och Jämtin vet att scenariot de målar upp är osannolikt och tycker därför att det är riskfritt för dem att spela osjälviska i förhoppningen att locka lite röster från, tja.. Varandra? Jag vet inte riktigt vad kalkylen är där. Men de glömmer helt bort att SD utan problem kan inhösta martyrpoäng på riksplanet även om just det här utestängartricket är en lokal plan.

Över huvud taget begriper jag mig inte på fixeringen vid att politiker ska lämna besked av den här arten före valet. Det är inte lugnande eller stabiliserande, det är kontraproduktivt och upprörande. Detsamma gäller den där modellen som så många förespråkar även på riksplanet – nämligen att man i förväg gör upp om att det blocket som blir störst ”får regera”.

I praktiken innebär det ju att det förlorande blocket lovar att inte bedriva någon politik alls under fyra år. Hur trovärdigt är det att någotdera block verkligen skulle sätta sig på händerna i fyra år? Inte särskilt, va?

Kära politiker. Vänligen sluta upp med de spelteoretiska strategierna och försök engagera er i det faktum att det är valrörelse nu. Ingen tjock tant har sjungit än, så sluta för all del vifta åt henne med dirigentpinnen.