Sanna Rayman
Frukosten förgylldes av en debatt i P1 som kändes som ett skutt bakåt i tiden. Plötsligt var det 80-tal igen och socialdemokrater tyckte att deras preferenser och känslor skulle reglera hur företag drivs.
Thomas Bodström har nämligen besvär. Det tar honom en hel kväll att se en Beck-film på TV4. Därför har han motionerat i riksdagen om en maxgräns på fem minuter reklam i timmen, istället för dagens tolv. I studion diskuterade han detta med TV4:s vd Jan Scherman, som bland annat anförde att detta vore att begränsa yttrandefriheten.
Det är på sätt och vis sant, men det är likväl Schermans svagaste argument eftersom det har dålig genomslagskraft. I frågan om yttrandefrihet kommer Scherman inte få folket på sin sida. Alla stör sig på reklam. Se bara med vilken tvärsäkerhet Thomas Bodström meddelade att ”många med mig” störs av reklamen.
Visst, så är det säkert. Men många med Thomas Bodström skulle nog störas ännu mer av att tv-kanaler gick omkull eftersom Boström hittade på att man skulle halvera deras intäkter. Scherman påpekade att när Socialdemokraterna i all sin nåd valde att låta kanaler som TV4 reklamfinansieras så diskuterades tidsgränser. Inte ens då var man nere på att diskutera fem minuter reklam per timme. Man hade nämligen räknat på saken och konstaterat att ingen kanal kan bära sig på så lite.
Men i dagens diskussion var det ganska uppenbart att Thomas Bodström, han har inte räknat på någonting alls. Han plitat ihop en motion avsedd att tillfredsställa hans fredagsmyspreferenser.
Det är, med ett snällt uttryck, barnsligt.