Agendasättande är inte riktigt ordet

I år är året då vi kommer få se många tafatta försök till politisk tv-reklam. Visserligen har partierna haft litet tid på sig att öva med webbreklam. Men den har väl i ärlighetens namn inte alltid varit toppen den heller. Sannolikt kommer vi att få se en viss kvalitetshöjning i år – när det nu ska satsas på tv-reklam kommer man också slänga in lite extra pengar i själva produktionsbudgeten.

På fredag ställer SSU till med releaselunch för sin sprillans nya reklamfilm, men redan nu kan man, ehm ”tjuvkika”, på Aftonbladet.se – en självklar plats för smyglanseringar, förstås.

Filmen är väl rätt söt, om än en smula obegriplig. En ung man går ut och får napp å krogen, morgonen efter ser vi att hans ragg är många jordsnurr äldre än han själv. Twisten är att det ska uppfattas som mindre förvånande att han raggar hem någon som kunde vara hans farmor och mycket mer förvånande att han har jobb.

Idén är nog kul på pappret och jag kan precis föreställa mig hur SSU:arna blev särskilt lyckliga över att de samtidigt med budskapet om arbetslösheten fick möjlighet att, som Jytte Guteland säger, ”utmana fördomar”. Men problemet är nog att de här två förvåningarna inte riktigt står i balans med varandra.

Man kan finna det fördomsfullt, men de flesta kommer nog inte att tycka att det är mer förvånande att grabben går till jobbet. Och frågan är väl då om man verkligen har lyckats med sitt uppsåt, det vill säga att ”sätta frågan om ungdomsarbetslösheten på dagordningen”. Jag är tveksam.

I Aftonbladets intervju får Jytte Guteland tillfälle att lägga ut texten om det faktum att det finns ”mer information” om det här med ungdomsarbetslöshet på SSU:s hemsida. Redan detta är att överskatta reklamfilmens förmåga. Så mycket som möjligt ska förmedlas under de 30 sekunder den tar. Om filmen bara är ett (något förbryllande) första steg i en process där nyfikenhet ska väckas varpå mottagaren förväntas skrida till verket och leta – inte mer information, utan information över huvud taget – så är det kanske inte helt spot on. Något litet hum om en ståndpunkt skadar inte.

Å andra sidan kan mottagaren tycka att filmen är skojig och då är det i alla fall bra reklam för SSU, om än inte agendasättande för den politiska sakfrågan.

Kul att det är i gång hur som helst. Och medan vi förväntansfullt inväntar fler valfilmer kan vi hitta på bra och mindre bra skämtsamheter om SSU:s. Vad sägs till exempel om en alternativ speakertext?

”Var fjärde ung har svårt att hitta jämnåriga sexpartners. Det måste inte vara så. SSU – ett sätt att mötas.”