Miljöpartiet tar kvoteringsvansinnet till nya nivåer

Miljöpartiet har tagit kvoteringsvansinnet till helt nya nivåer. I Härnösand går man till val på en varvad lista – där varannan kandidat har invandrarbakgrund. Härnösandsavdelningen säger att de kommer att arbeta för att övriga Miljöpartiet, och även andra partier, ska följa exemplet.

Men frågan är, som SVT:s reporter säger i inslaget om den kvoterade valsedeln, om en varvad lista ska tolkas som att etniskt ursprung är viktigare än själva politiken.

Det är en befogad invändning. Etnifieringen av politiken är oroväckande. Det är inte alls otänkbart att initiativet i förlängningen leder till, låt säga, en assyriskt kvoterad lista i Södertälje. Kanske en somalisk kandidatlista i Rinkeby. Eller en valsedel med bara svenska namn i Landskrona?

En annan fråga är den som alltid kommer med kvotering. Vilken kompetens tillskrivs de invandrade politikerna som lyfts upp enkom på grund av sin etnicitet? Och hur påverkas förtroendet för den invandrarpolitiker som faktiskt tagit sig in på listan av egen kraft, och inte blivit inkvoterad?

Ytterligare en fråga gäller Miljöpartiets val att ha en varvad lista – alltså 50/50 i fördelningen mellan svenskar och invandrare – då invandrarnas andel av befolkningen snarare ligger runt en femtedel. Betyder det att man vill diskriminera etniska svenskar? Eller betyder det att Miljöpartiet strävar efter en befolkningssammansättning enligt den formeln?

Det går också att skönja en snudd på rasistisk tanke bakom kvoteringsprojektet. Invandrare, oavsett var de kommer ifrån eller vad de tycker, tillskrivs gemensamma intressen med andra invandrare. Det är en institutionalisering av det vi-och-dom-tänkande som Miljöpartiet annars säger sig vilja motverka.

Kvotering leder helt enkelt till att det starka medborgaridealet bryts ner till en serie särintressen. På etnisk, könsmässig, åldersmässig eller annan grund. Det är fel väg att gå.