Kubas problem är inte kolonilotterna

En läsare hör av sig och påpekar att så kallad stadsodling inte behöver vara lika fel som Kuba. Jag instämmer, Kubas problem är inte kolonilotterna, utan kommunismen.

Kolonilotter har jag alls inget emot, tvärtom. Däremot är jag tveksam till om odling av täppor och parker verkligen utgör ett realistiskt alternativ till mer storskalig dito. Således sammanfattas min inställning ganska bra av Röpkes svar i den förtjusande anekdoten om när han får besök i Genève av von Mises. (går att läsa i Johan Hakelius Förmögen till värdighet)

För att säkra matförsörjningen under kriget hade kolonilotter anlagts runt staden och dessa blev kvar, även när det ursprungliga syftet inte längre fanns, helt enkelt för att människor gillade dem. Nationalekonomerna von Mises och Röpke promenerar en kväll i solnedgången bland lotterna och ser människor påta bland några sättmeter morötter här och några rader lök där. Varpå von Mises utbrister:

– Ett synnerligen ineffektivt sätt att producera mat.

– Ja, svarar Röpke, men ett väldigt effektivt sätt att producera mänsklig lycka.