Sanna Rayman
Det höll på att gå illa menade Bodström när han hälsade på hos Katrine Kielos och undertecknad i Korseld häromdagen. ”Jag höll på att förlora min plats i regeringen på grund av FRA.”
Bodström får ursäkta om jag förhåller mig något krass och inte kastar fram hjälteglorian. För är inte det här en ganska klassisk ”om om inte fanns”? För vad han säger är ju egentligen bara att det förslag till FRA-lag som var aktuellt valåret 2006 var Bodström själv tveksam till. Lyckligtvis var också Göran Persson tveksam till det. Så vad vi nu har lärt oss är alltså att om Göran Persson inte hade varit tveksam, då hade Thomas Bodström kanske blivit tvungen att avgå.
Frånsett detta är det förstås ändå bättre att vilja riva upp FRA-lagen än att inte vilja det. Här har De rödgröna självklart ett försteg. Å andra sidan är det slående hur lite hull det finns bakom detta löfte. När man frågar De rödgröna om hur FRA-lagen kan tänkas se ut i deras tappning är svaret alltid ”utredning” – ett svar som blivit ett perfekt gömställe i en svår fråga.
Jag skulle gärna höra lite mer. Och jag trodde faktiskt att någon som Thomas Bodström, som har arbetat en hel del med frågan, skulle kunna resonera lite mer konkret. Det gjorde han inte, vilket lämnar mig med den mycket obehagliga känslan att det i stort sett är hugget som stucket vilken regering FRA-frågan hamnar hos.
Datalagringsdirektivet är – för den som undrar – inte alls jämförbart med FRA-lagen när det gäller integritetskränkning, enligt Bodström. Och han låter inte som om han har så mycket kompromissmån kvar när det gäller att komma överens med MP och V heller.
(För övrigt sade Bodström att han har skyddat ordet Bodströmssamhället. Hur vet jag inte, det står inte att finna registrerat hos PRV i alla fall.)
Se hela programmet här.