Mikael Wiehe slår huvudet bredvid spiken

Att spela på igenkänning är ett användbart grepp när man skriver och skaldar och vill få människor att tänka efter, resonera eller kanske skratta åt samtiden.

På Johan Norbergs blogg finner jag att Norberg nyligen fått sången Nyliberal tillägnad sig på Mikael Wiehes nya skiva. Jag antar att poängen med låten är att vi ska höra orden, känna igen världen och med eftertryck utbrista att ”Precis så är det!”, när Wiehe lägger ut texten om den nyliberala ideologin – vars ideal tydligen är att vara utan passion och hugga människor i ryggen.

Det blir enbart parodiskt – och med det menar jag att Wiehe parodierar sig själv.

Som sagt. Igenkänning är ett användbart grepp när man skriver och skaldar. Det förutsätter dock att man faktiskt känner till något. Annars kan igenkänningen bli en smula lidande, om man säger så.

Men tack för många andra fina låtar, Wiehe.