Mathias Sundin i väljarnas tjänst

Det finns kanske fler anledningar att intressera sig för Folkpartiet, vad vet jag? Men en påtaglig orsak är i alla fall Norrköpings och Östergötlands riksdagskandidat Mathias Sundin.

Han har hämtat mycket inspiration från USA och politiken där. En följd av detta är att Sundin intresserar sig för förtroendet mellan väljarna och den valde på ett sätt som är sällsynt i Sverige, där ju de valda snarare står i beroendeställning till partiorganisationerna än till folket. På ett praktiskt plan har detta engagemang fått Sundin att bli Norrköpings ivrigaste dörrknackare – när man lär känna sina väljare blir det svårare att svika det uppdrag de ger en.

I dag har Sundin tagit ett nytt steg för att stärka banden mellan väljarna och de valda. På SvD.se Brännpunkt lanserar han tillsammans med riksdagsledamoten Camilla Lindberg, också från FP, ett väljarkontrakt. I detta lovar undertecknarna att rösta nej till införandet av datalagringsdirektivet.

Om datalagringen kan man förstås tycka bu eller bä. Det jag vill understryka här är istället själva kontraktet. Sundin och Lindberg utställer här ett löfte, som är oåterkalleligt, och som hela deras eventuella mandat skulle stå och falla med.

När partiorganisationerna och -piskorna sedermera trycker på inför en omröstning, kan Sundin och Lindberg specifikt peka på att de är valda just för att streta emot i denna omröstning, och att de inte kan svika sina väljare här, med mindre än att de avgår. Då får partiorganisationerna hitta en annan lösning.

Väljarkontrakt är inte ovanliga i USA. Mig veterligt är dock det här första gången det upprättas ett i svensk politik. Fler borde arbeta med samma förnyande ambition. Riksdagsmännen ska vara väljarnas representanter, inte partiernas.