När drömjobbet uteblir

Inom 15 år förväntas det bli överskott på ekonomer, journalister och kulturarbetare. Men brist på tandläkare och högskoleingenjörer. Att arbetslösheten förväntas bli hög bland journalister
och skådespelare är knappast någon nyhet. Så brukar det vara.

Frågan är varför så många, år efter år, väljer att utbilda
sig till yrken med dålig prognos på arbetsmarknaden.

För att ett brinnande intresse för kultur eller journalistik
väger upp perioder av arbetslöshet?

Eller för att kostnaden för den enskilde studenten att
utbilda sig till ”fel” yrke är för låg? Och för att vinsten att utbilda sig till ”rätt” yrke inte är tillräcklig?