Palme: Privat ägd tv = Barabbas

Jag nås av ett pressmeddelande från Sveriges Radio. De har nyligen lämnat sin public service-redovisning till kulturdepartementet och allt ser ljust ut. SR meddelar bland annat att:

”Sveriges Radio är det medieföretag som publiken ägnar mest tid åt, det visar den senaste publikmätningen. Hälften – mer än fyra miljoner – lyssnar varje dag och under en vecka är det hela 75 procent. En procent motsvarar 78 000 personer.”

Enligt en nyligen genomförd attitydundersökning kan den statliga radion dessutom konstatera att tre av fyra av dessa lyssnare är nöjda med utbudet. SR framhåller även att man klättrar på den så kallade Förtroendebarometern. I denna uppger 79 procent att de har störst förtroende för SR, vilket innebär att man har ”passerat både IKEA, som traditionellt legat i topp, och SVT som nu finns på tredje plats”.

Idel framgångar. Det är bara att gratulera. Inte illa pinkat av de två stora public service-företagen att kapa åt sig såväl guld- som bronsmedalj i förtroende.

Olof Palme skulle nog dra en lättnadens suck. För hos Peter Santesson-Wilson på Inslag.se hittar jag ett par obetalbara citat från Socialdemokraternas partistyrelsemöte i februari 1986, då frågan om privat reklamfinansierad television diskuteras. Palme är inte road av tanken och yttrar följande:

”Om vi skulle få en privat, reklamfinansierad kanal, så skulle det bli ett utflöde av 4-oktoberkommittén … Det skulle raskt utvecklas till ett instrument för Svenska Arbetsgivareföreningen. Detta är oerhört viktigt för oss att förhindra. Därför tycker jag att det är är utomordentligt förgripligt när en person skriver, att vi kan väl göra upp med folkpartiet och släppa Barabas lös.”

Föga visste han då att Barabbas skulle släppas fri inte ens två år senare, i form av TV3:s första sändningar. Men hotet från reklamteven hade han klart för sig:

”Vi kommer ideologiskt så oerhört fel, om vi får en diskussion om reklam eller icke reklam, utan i grunden ligger frågan vem som ska äga och driva dessa för svenska folket så oerhört starkt påverkande massmedia.”

Javisst. TV har stor påverkan. Och då är slutsatsen förstås att staten måste kontrollera all TV. Det är ju självklart.