Ett riktigt jobb

2006 bytte Industriens Utredningsinstitut (IUI) ut sin
symbol med ett par rykande industriskorstenar till en växande planta och fick
namnet Institutet för Näringslivsforskning (IFN).

Bytet signalerade inte bara hur IUI hade förändrats, utan
ännu mer den utveckling från industrination till tjänstesamhälle som Sverige
genomgått i modern tid och som utgör fonden i jubileumsboken IFN/IUI 1939-2009. Sju decennier av forskning om ett näringsliv i utveckling.

Henrik Jordahl, ansvarig för IFNs forskningsprogram Tjänstesektorns
ekonomi, som tillkom i och med namnbytet, skriver bland annat om hur Erik
Dahmén, dåvarande chef för IUI, redan på 1950-talet påtalade servicenäringarnas
ökade betydelse i högt utvecklade industriänder:

”Samtidigt som Dahmén såg en särskilt stor anledning att
uppmärksamma dessa näringar framträder även en styvmoderlig syn på
tjänsteföretagen i formuleringen att ’dessa ”sekundära” näringar givetvis är
beroende av varuproduktionens storlek’ ”.

En variant på temat ”vi kan inte leva på att tvätta
varandras skjortor”. Ett citat som Johan Hakelius har skrivit en lysande kolumn om. Och om den tid när ett riktigt jobb skulle ”lämna tydliga spår, antingen i
rostfritt, eller i ett kalhygge”.

Sedan blev vi alla symbolanalytiker, menar Hakelius. Och den
som i dag skulle antyda ”att vi inte kan försörja oss på att tvätta varandras skjortor,
en ’hushållsnära tjänst’, skulle genast låsas in i en bur i den virtuella
världen Second Life, tillsammans med nationens sista gruvarbetare”.

I ett längre perspektiv ligger det förstås mycket i denna
beskrivning. 2006 arbetade76 procent av de sysselsatta inom tjänstesektorn.

Men samtidigt lever föreställningen om vad som är ett
riktigt jobb kvar. Jordahl pekar på hur vi fortfarande använder begreppet
industriländer för att beteckna rika länder. En annan illustrativ detalj är hur företagsrelaterade artiklar i wikipedia symboliseras av – en fabrik med skorstenar.

Och när man i dag hör de rödgrönas vurmande för
industrijobben på SAAB i kombination med det totala ointresset för de jobb som skapas i
tjänstesektorn är det lätt att påminnas om Hakelius kolumn.

”En ren skjorta var ett alldeles för bögigt resultat för att
vara ett riktigt jobb. Passa barn var inget riktigt jobb, direkt, men ville man
ha ut kvinnsen till löpande bandet måste man ju dumpa arbetskraft på tillväxt
någonstans.”