”Hägglunds” skivomslag

Helgens konstmässor – fingalleriernas Market på Konstakademien och de konstnärsdrivna galleriernas Supermarket på Kulturhuset – satte inte brand på undertecknad, även om det fanns värmekällor.

På Market ställde galleri Andrehn-Schiptjenko ut en bild av Lena Johansson som berörde (och även torde ha glatt Axess-gänget), exempelvis.

Men för politiknördarna som läser ledarbloggen torde Nationalgalleriet, förvaltare av det konstnärliga arvet från 68:ornas tidskrift Puss, och deras monter på Supermarket, ha varit behållningen. Säkert en fjärdedel av verken var riktade direkt mot KD-ledaren Göran Hägglund.

Exempelvis hade Christer Themptander låtit göra en serie skivomslag till ”Hägglunds”, både i singel- och lp-format, med omisskännlig dansbandsutstyrsel.

Här kunde man också se bokomslaget till ”Verklighetskoden – en självbiografisk thriller”, med Göran Hägglund på omslaget.

Göran Hägglund fanns även som mindre ortodox ikon.

Somt var förstås inte lika lustigt. Videoverket där en ”apa” intervjuar ”Hägglund”, och den senare säger ”jag är inte nazist, men jag gillar nazistisk konst” kan man ju tycka gick över gränsen. Å andra sidan ligger det ju i linje med vad Nationalgalleriets satiriker brukar vilja göra.

En sak är dock säker. Göran Hägglunds tal om ”verklighetens folk” fick inte bara igång kultursidesskribenterna. Även konstnärerna – låt vara i en begränsad proggklick – fick eld i baken.