På spaning efter framtiden

Varför inger globaliseringen en känsla av otrygghet hos vissa? För att det saknas en konstruktiv berättelse om framtiden, resonerar Dick Erixon. När bondesamhället övergick i industrisamhälle var det berättelsen om folkhemmet som ingav hopp och trygghet. I dag behöver den globaliserade ekonomin förklaras, är hans tes:

”Och framför allt behövs, som jag ser det, en ny berättelse om hur vi ska tolka den större gemenskap som samhället utgör. Vad är det som håller oss samman när staten inte längre kan bestämma allt?”

Det är en intressant fråga som också Niklas Wykman var inne på under ett seminarium härom veckan där han diskuterade sin nya bok Längtar efter Sverige.

En frågeställare i publiken exemplifierade med hur den kristendomsundervisning som fanns i skolorna förr var ett tecken på ett relativt homogent samhälle. Mycket har hänt i vårt samhälle, både i Sverige och globalt sedan dess, så återigen vad kan tänkas hålla samman samhället? Wykmans svar, eller åtminstone fundering, var att om vi tidigare talat i termer av ett samhällskontrakt, ett tänkt upprättat kontrakt mellan medborgarna, behöver vi nu skissa på om ett mångfaldskontrakt.

Nej, det är inte lätt att ge ett enkelt svar på den frågan. Det gör den dock inte mindre viktig att fundera över. Och att försöka hitta en tankefigur som inte i första hand utgår från vår roll som medborgare i förhållande till staten, utan snarare som medmänniskor i förhållande till varann låter som en spännande utgångspunkt.