Det var åldersdiskriminering

För nästan ett år sedan skrev jag om Mats Karlsson, en 72-åring som sedan 1974 brukat ställa upp som valförrättare/röstmottagare i sin kommun. Tyvärr var artikeln ingen solskenshistoria om livslångt engagemang i de demokratiska processerna, utan snarare en liten skildring av hur åldersdiskriminering kan se ut.

Inför Europaparlamentsvalet hade Karlsson som vanligt anmält intresse för att ta emot röster i sin hemtrakt, men Nyköpings kommun tackade denna gång nej och förklarade att han var för gammal. Personer i hans ålderskategori kunde ju lätt bli ”trötta och gaggiga”. Åtminstone var det så Karlsson återgav det hela i sin anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.

En sådan motivering är förstås alltid fel och generaliserande, men krockade lite extra mycket med det faktum att Nyköpings moderata kommunalråd var av samma årgång som Karlsson. Vem som sade vad kan vi förstås aldrig få full klarhet i, men DO-anmälan är färdigutredd – med resultatet att DO konstaterar att Nyköpings kommun har diskriminerat Karlsson genom att göra en slentrianmässig bedömning av honom utifrån hans ålder i stället för hans egen individuella kapacitet.

I valet mellan domstol och förlikning har Nyköpings kommun valt det senare och Karlsson får nu 50 000 kronor, som plåster på såren. En seger för honom och för diskriminerade äldre överlag. Så lite solskenshistoria blev det ändå, till slut.