Ingen politisk signal i världen överträffar signalsubstansens grepp om narkomanen

I December öppnade Folkpartiets landstingsråd i Stockholm, Birgitta Rydberg, för försöksverksamhet med sprutbyten. Förändringen var resultatet av en stor utredning, vilken utmynnade i att sprutbyten rekommenderades. Utredningen hade kommit till stånd delvis för att lösa konflikten inom Alliansen gällande sprutbyten, där C och Kd är för, men övriga har varit skeptiska. Fp valde att följa rekommendationen.

Moderaterna i landstinget har nu meddelat att de fortsätter sitt motstånd, bland annat på grund av skepsis till att sprutbyten minskar smittspridningen. Forskningen spretar, förklarar Catharina Elmsäter-Svärd och Torbjörn Rosdahl och påpekar att medan Malmö (Obs, stad!) har färre hivsmittade än Stockholm så har Norge (Obs, land!) fler. Suck…

Om något spretar så är det Stockholm och Sverige. Vi och Grekland är ensamma i EU i vårt sprutbytesmotstånd. Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut har alla önskat sig en förändring.

Ett problem som politiker har ibland är att de alltför ofta tänker på sitt värv i termer av skicka signaler, ofta av mer eller mindre moralisk karaktär. Här vill man exempelvis inte skicka knarkliberala signaler.

Saken är dock den att sprutnarkomaner sällan är mottagliga för politikers signaler. De lägger liksom inte av bara för att kanyltillgången är dålig. Kort sagt: Ingen politisk signal i världen kan överträffa signalsubstansens grepp om narkomanen. Och de som inte knarkar idag lär inte att börja för att landstingen börjar dela ut sprutor alldeles gratis.

Sprutbytesprogram har aldrig handlat primärt om att motverka missbruk, även om kontaktytan som skapas mellan vården och missbrukaren i ett sådant program såklart kan vara en väg fram för sådant arbete. Sprutbytesprogram handlar om att motverka lidande, att stoppa smittspridningen och om att välja dem politik som fungerar bäst – inte den som signalerar mest. Framför allt handlar det om medkänsla.

Det är väldigt tråkigt att Moderaterna i Stockholms läns landsting inte förstår detta ens när en utredning de själva varit med och beställt når den slutsatsen.

(Tydligen är den här skepsisen ett drag de har med andra partier som gillar begreppet regeringsbärande. Det gäller emellertid inte alla moderater, som tur är. Och på landstingsrådet Gustav Andersson låter det som om övriga borgare i landstinget är redo att köra över M. Gott så.)