Samtal om FP:s försvarspolitiska program

Långt-bort-i-stan-doktrinen har varit vägledande för
försvarspolitiken i Sverige, men efter Georgienkriget 2008 har Folkpartiet steg
för steg valt att lyfta Sverigedoktrinen. Det är synnerligen välkommet.

Jag har
träffat Allan Widman, som är ordförande i den arbetsgrupp som tar fram FP:s nya
försvarspolitiska program.

CA: President Obama presenterade bara för några dagar sedan
en försvarsöversyn som fäster större vikt vid Europa än vad som gjordes under
Bushadministrationen. På motsvarande sätt väntas Natos nya strategi åter ställa
Europa i fokus. Vilka är de fundamentala säkerhetspolitiska parametrar som
motiverar en omläggning av den svenska försvarspolitiken?

AW: Som alltid påverkas vi mest av Ryssland. Nationell
revanschism, auktoritärt styre och militärt svällande muskler är en oroande
kombination. Utgången är inte given, men det är glest mellan goda nyheter. Vi
anser att man inte längre kan sticka huvudet i sanden.

CA: Hur passar Sveriges ensidiga solidaritetsdeklaration in
i bilden? Vi tar på oss ett stort ansvar för säkerheten i vårt närområde?

AW: Sverige kan inte – och har aldrig kunnat – på egen hand anta allvarliga
utmaningar mot vår säkerhet. Problemet med den ensidiga solidaritetsförklaringen
är att den röjt en brist på säkerhetspolitisk klarsyn. Förutom Finland har alla
våra grannländer runt Östersjön sin säkerhet förankrad i Nato. För dem kommer
det transatlantiska samarbetet alltid att vara överordnat såväl ensidiga svenska
löften om hjälp som solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget.

Säkerhetspolitiska överväganden bygger inte på stolta deklarationer utan på
konkreta förberedelser och förmåga att kunna agera. Här har både Sverige och EU
en bit kvar.

CA: Det summerar till en ökad osäkerhet om framtiden. FP är ju för ett svenskt
medlemskap i Nato men det lär dröja. I Sälen avvisade Fredrik Reinfeldt tanken
på en för-och-nackdels-utredning under nästa mandatperiod. Kommentar?

AW: För dem som under lång tid följt Sveriges politiska och
militära anpassning till Nato är det uppenbart att det finns ett demokratiskt
underskott i frågan. Vårt beroende av Nato växer för varje år, men ingen talar
om det.

Precis som Finland måste Sverige släppa fram en debatt. En bra början är att så
fort möjligt utreda politiska och andra konsekvenser av ett fullvärdigt
medlemskap. Utanför Nato blir vårt beroende av samarbete till sist en risk.
Beroenden måste vara ömsesidiga.

CA: Som jag ser det är medlemskap i Nato inte någon ersättning för en ökad
nationell försvarsförmåga. Vid sidan av att faktiskt vara med skulle väl också
medlemskap göra det svenska försvaret effektivare, eller?

AW: Tveklöst. Samordningsmöjligheter ifråga om underhåll, utveckling och
utbildning är bara några exempel på viktiga fördelar. Annat handlar om bättre
tillgång till underrättelser; både i vår närhet och i internationella
operationsområden. Svenska soldaters säkerhet förbättras.

Vårt behov av och förmåga till samverkan med Natos stridskrafter tryggas som
fullvärdiga medlemmar.

CA: Försvarsmakten har börjat återta vissa förmågor, till
exempel krigsplacering av personal och fältövningsverksamhet, som förpackades i
malpåse i samband med att försvarspolitiken gjorde en strategisk blackout. FP:s
återtag innebär väldigt mycket mer. Vad ska försvaret vara rustat för som det
inte klarar i dag?

AW: Viktigast är förmågan att strida i större enheter. Vi
vill att arméstridskrafterna organiseras i brigader. Det gör att vi kan möta,
hejda och slå organiserade motståndare. Denna förmåga är också grunden för att
vid en försämrad omvärldsutveckling växa i volym.

Som medlemmar av EU och kanske Nato måste vi också förbereda oss för att
effektivt hjälpa andra. Vår förmåga att snabbt och säkert projicera militär
makt är idag begränsad.

CA: Ge några exempel på hur stridskrafterna ska
vidmakthållas eller stärkas!

AW: Armén ska i huvudsak bygga på kontraktssoldater, som
varvar insatser och krigsförbandsövningar med civilt arbete eller utbildning.
Genom att behålla dem längre minskar kostnaderna för utbildning samtidigt som
civil kompetens tillförs vårt försvar.

Viktig och dyrbar materiel som robotar, stridsvagnar, stridsfordon och
artilleri ska inte avvecklas utan användas.

CA: Och flottan och flyget?

Utvecklingen av nya ytstridsfartyg och ubåtar får inte leda
till att vi tvingas minska antalet fartyg ytterligare. Visbykorvetterna måste
klara de uppgifter som utlovats. Annars ska vi inte ta leverans av dem.

Våra åtaganden både här hemma och internationellt kräver att vi kompletterar
med större enheter. Det finns gott om beprövade understödsfartyg och fregatter
att köpa internationellt. Egen, ny utveckling blir dyr och riskfylld.

Ett flygvapen är inte bara flyg, utan också vapen. Bristerna ifråga om
beväpning, sensorer och flygtrim för piloterna måste åtgärdas. En
luftförsvarsutredning som återställer balansen och ger ett fullgott underlag
för framtida vägval måste tillsättas. I avvaktan härpå bör inte några
stridsflygplan eller stridsledningscentraler avvecklas.

CA: FP:s nya försvarspolitiska program innebär en markant
styrkeuppbyggnad, om än från låg nivå. Jag antar att du informellt har
diskuterat återtaget med personer i försvarsmakten. Vad har du fått för
reaktioner?

AW: De flesta inser att läget blivit mer bekymmersamt. Anfallet mot Georgien
och stora ryska övningar i vårt närområde gör intryck. Den ”strategiska
timeouten” har under lång tid undergrävt vår förmåga. Utan
krigsförbandsövningar, krigsplaceringar och försvarsplanering har allvarskänsla
och operativt tänkande avtagit.

Redan med de resurser som försvaret idag förfogar över kan mycket åstadkommas.
Bara vi orkar ta hand om och sortera soldater och materiel till krigsdugliga
insatsförband.

CA: Jag vet också att ni fäster särskild vikt vid Gotland och vill skapa en
särskild Gotlandsbrigad. Förklara!

AW: Försvaret av Gotland är viktigt ur flera synpunkter.
Dels ska ön försvaras som en del av Sverige. Dels betyder Gotlands läge mycket
för försvaret av Sverige. Gotlandsbrigaden behöver utformas med båda dessa
utgångspunkter. Därför krävs både mekaniserade förband, långräckviddiga robotar
och skydd i form av markbaserat luftvärn.

CA: Ni vill också få till ett bättre samspel mellan
försvarsmakten och politiken genom en ny ledningsorganisation. Hur vill du
beskriva problemet och vad ni vill göra åt det?

AW: Dagens Högkvarter har en otydlig ansvarsfördelning. I stort sett alla
generaler tecknar firma gemensamt. Det har lett till en rad av dåliga beslut
som man sedan fått ta tillbaka. Samtidigt är det närmast omöjligt att utkräva
ansvar.

Högkvarteret bör göras om till en stab med ansvar för insatsledning och
försvarsplanering. Vapengrenschefernas roll bör stärkas och en regional
indelning återtas. Militärområdena i landet bör ledas av generals- eller
amiralspersoner.

CA: Jag hade hellre sett att värnplikten utvecklats än avskaffats. Frågetecknen
haglar när det gäller det nya personalförsörjningssystemet och det handlar om
helt basala frågor som kostnader och rekrytering. Hur ser du
farhågorna? Är det något FP vill ändra på?

AW: Ja, jag upplever att man gör det mer komplicerat än nödvändigt. Det främsta
motivet bakom pliktens avskaffande var att kunna använda soldaterna där de
behövs. Men man borde kunna tillvarata många av de övriga delar som fanns i
värnpliktsutbildningen och regelverket för t ex reservofficerare.

Folkpartiet vill att Pliktverket kvarstår som självständig myndighet. Det är en
förutsättning för att plikten på nytt ska kunna aktiveras om vår beredskap så
kräver.

CA: I en PM från i höstas betonade arméinspektören Berdnt Grundevik att ju
längre tid som flyter mellan
utbildning och insats, desto starkare blir risken för att motivationen ­på
grund av familj, jobb och så vidare hos de kontrakterade soldaterna ska minska.

AW: Jag delar arméinspektörens uppfattning. Därför bör flertalet insatserna ske
relativt tidigt efter att soldaten utbildats. Samtidigt utgår jag från att de
ekonomiska incitamenten utformas så att det blir attraktivt även för äldre
soldater att delta.

CA: Finns det någon motsättning mellan att stärka försvaret
i Sverige och ett fortsatt starkt engagemang Afghanistan?

AW: Nej. Utgångspunkten är ju att vi bygger säkerhet
tillsammans med andra. Genom att vi tar vår del av bördan i Afghanistan stärker
vi solidariteten med andra. Dessutom är deltagande i internationella insatser
viktiga bevis för att utbildning och materiel klarar skarpa förhållanden.
Viktigast är dock insikten om att även säkerheten globaliserats.

CA: Är inte det här mest utspelspolitik inför valet för att
ta missnöjda moderatröster? Kommer ni verkligen att ta strid i Alliansen för
det svenska försvaret?

AW: Jan Björklunds engagemang för ett starkt svenskt försvar
borde inte gå att ta miste på. Vi har redan tagit strid och kommer naturligtvis
att fortsätta. Insikten om att detta är rätt och riktigt växer; både inom och
utom FP.

CA: FP:s program för att stärka det svenska försvaret kommer
rimligtvis att kräva höjda försvarsanslag, eller hur?

AW: Ja, utan tvekan. Mycket handlar om att prioritera
operativ förmåga, men ett höjt försvarsanslag är nödvändigt. Finland och Norge
har redan fattat sådana beslut. Trovärdigheten kräver detsamma av Sverige.