Jämlikhet till vilket pris som helst?

Göran Greider kallar den ”en av de viktigaste böckerna som skrivits på flera år”. Dan Josefsson i Aftonbladet menar att den är en bok ”för alla som vill skapa ett humanare samhälle”. Den har kallats ”verkligt visionär” och alla politiker har uppmanats att läsa den.

Ja, att boken Jämlikhetsanden tycks bli vänsterns bibel inför valet står klart. Och att författarna, varav Richard Wilkinson besöker Sverige i dag, hävdar att ojämlikhet är skadligt torde nu vara känt. Men får jämlikheten upprätthållas till vilket pris som helst? Det verkar nästan så. Så här skriver Wilkinson och Pickett:

”Ett exempel på ett samhälle som erfarit en snabb ökning i ojämlikhet är Tyskland efter enandet. Efter Berlinmurens fall ökade ojämlikheten i det tidigare Östtyskland och långtidsstudier har visat att detta sociala sönderfall ledde till ökning av BMI hos barn, unga vuxna och mödrar.”

För att sätta in den utvecklingen i ett sammanhang: Enligt den studie Wilkinson och Pickett nämner ökade den genomsnittliga BMI för värnpliktiga i Tysklands östra delar från 21,5 till 22,6 efter murens fall. Vilket i båda fallen är helt inom riktlinjerna för normalvikt.

En liknande utveckling skedde för övrigt i Sverige, där samma mått för värnpliktiga under en 30-årsperiod ökade från 21 till 22,5.

Kring sekelskifttet 2000 var BMI för de före detta östtyskarna ungefär densamma som för svenskar.

Men detta är bara en parentetisk anmärkning. För kan man överhuvudtaget ta en bok som ställer en något ökad BMI mot den östtyska regimens förtryck på allvar? Gärna avlyssnad så länge man är smal och slank?

Ett liknande synsätt framförs i ett resonemang om Ryssland: ”När man övergick från centralplanering till marknadsekonomi upplevde man snabbt ökade inkomstskillnader och en dramatisk nedgång i förväntad livslängd.”

Ojämlikhet är dåligt, farligt, dödligt, är vänsterdebattören Ali Esbatis kommentar till boken. Det borde sagts om de idéer som Jämlikhetsanden gullar med.