Om val och Birgitta Ohlssons maginnehåll

Valårets debattnivå börjar dåligt och fascinerande nog är det tyckare och skribblare som jag som ofta är orsaken till det. Tror jag i alla fall.

Jag kan förstås ha fel, men jag tror faktiskt inte att väljare i gemen anser att Mona Sahlins väska, burkaförbud, bajskorvar i trapphus eller nu senast Birgitta Ohlssons maginnehålls påverkan på hennes karriär är vad som kommer att avgöra valet. Ändå är det sånt här som vi går igång på och föredrar att skriva långrandiga texter om.

Att jag är kritisk mot detta borde förstås medföra att jag fortsätter som jag har försökt göra hittills och ignorerar den senaste stormen om Ohlssons havandeskap – jag är nämligen av åsikten att det är hennes eget beslut – men nu kan jag liksom inte låta bli. Det måste bli ett slut på det här tramset.

Så. Debattören Eva Sternberg har skrivit att hon tror att Birgitta Ohlsson kommer ångra sitt beslut och grundar det åsikter om moderskap och föräldraskap som Sternberg är i sin fulla rätt att ha. Hanne Kjöller på DN har på närbesläktat sätt påpekat att det är lätt att tro sig stark och fri före förlossningen, men att det för väldigt många är desto svårare att genomföra när cocoonandets alla hormoner är igång.

Därmed har vi tydligen nått stunden då man måste välja sida. Är man för eller emot Sternbergs eller Kjöllers verklighetsbeskrivning? Är man för eller mot Ohlssons ja till ministerposten?

Jag har ett banbrytande förslag. Vad sägs om att alla låter alla andra tycka som de gör?

På Twitter ser jag en trött liten uppdatering från Göran Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg. ”Varför kan folk inte bara hålla käften?”, skriver han uppgivet.

Jag kan förstås inte veta, men någonting säger mig att han kanske suckar inombords över KD:s riksdagsledamot Kjell Eldensjö som i Expressen kommenterar saken och säger att han inte hade velat att hans fru tog ett ministerjobb om hon var gravid:

– Vi skulle inte ha tagit ett sådant beslut. Om min fru varit i den situationen hade hon inte gjort det, och jag skulle ha hållit med henne. Det är viktigt med barnen, det är ingen tvekan om det.

Sådärja. Nu vet vi även hur familjen Eldensjö hade hanterat samma livssituation.

Vad ska vi månne dra för politiska slutsatser av detta?

Tja. Jag har fortfarande samma banbrytande förslag att erbjuda:

Varför inte låta samtliga tycka som de gör?

Det är fullt möjligt att Birgitta Ohlsson framöver kommer att känna att det här är svårare än hon hade föreställt sig, men det är lik förbannat hennes val. Det är mycket lätt att tycka om sånt här på håll, att förnumstigt påpeka att hennes barns första år får hon inte igen och annat.

Men Birgitta Ohlsson har ägnat sitt liv åt politiken och ministererbjudanden är inte så värst vanliga de heller. Hon har ställts inför ett svårt val och gjort ett modigt sådant. Det är inte vår sak att döma henne. Inte heller måste vi hylla henne eller rätta oss efter hennes exempel.

Det enda intressanta politiska ställningstagandet i det här sammanhanget är detta: Hon har rätt till sitt val, precis som kvinnor som väljer motsatsen har rätt till sina.

I motsats till Kjell Eldensjö, som tror att hans val äger universalitet, så skriver kristdemokraten Charlie Weimers mycket klokt om saken på sin blogg, efter att ha blivit uppringd för mediekommentarer på ämnet:

Mitt svar? Att det var någonting som Birgitta Ohlsson och Mark Klamberg själva får ta ställning till. Och på samma sätt som jag vill att de ska få hantera sitt föräldraskap i lugn och ro utan en massa politisering, så hoppas jag att andra föräldrar får samma möjlighet i framtiden.

Att politiken måste kunna förhålla till kombinationen familj och karriär är fullt naturligt. Men det är framför allt i samtal med mina vänner som jag brukar diskutera frågan om någon borde ta eller avstå ett jobberbjudande på grund av föräldraskap. Det är ju högst privata saker det handlar om. Allt är inte politik. Att ta upp mina vänners situation för att göra en politisk poäng skulle vara smaklöst. Lika smaklöst är det att göra politik av Birgitta Ohlssons föräldraskap.

Den summeringen torde lätta upp dagen för den uppgivne stabschefen Ehrenberg.

UPPDATERING

Och här kom Newsmilltexten på samma tema från Charlie Weimers – komplett med slutklämmen ”Sköt ni ert så sköter vi vårt, tack så mycket.”