Alla borde ha råd med en surdegsbaguette

Inför att Richard Wilkinson, en av författarna till boken Jämlikhetsanden, besöker Sverige imorgon, kan det vara läge att titta extra noga på några av de teser som framförs i boken.

Författarna förespråkar till exempel en ”stationär ekonomi”, en ekonomi utan tillväxt. Nu har vi (i den rikaste delen av världen) nått till en nivå där högre tillväxt inte gör att vi får det bättre, hävdar de.

Ett citat är illustrativt för den knasiga syn på konsumtion och tillväxt som finns inom vänstern: ”då hungern väl är stillad har man ingen särskild nytta av massor med nya limpor som kanske bara blir till besvär då de blir gamla och oätliga”. Som om ökad konsumtion bara handlade om att köpa fler av samma. Konsumtion tycks för konsumtionskritikerna vara detsamma som att köpa pryttlar på Ullared.

Den som skriver det kan nämligen aldrig ha ätit annat än sirapslimpor – eller den brittiska motsvarigheten: stora, svampiga formfranskor. Richard Wilkinson kan aldrig ha satt tänderna i en knaprig surdegsbaguette, bakad enligt konstens alla regler av den franske bagaren i kvarteret.

Snobbism? ”Alla har faktiskt inte råd att lägga en femtiolapp på ett valnötsbröd.” Nej, just det, det är därför vi behöver tillväxt. Och det ökar garanterat livskvaliteten.