Om vi bara tror på vindkraften?

I partiledardebatten häromdagen pläderade Jan Björklund för behovet av kärnkraften när övriga energikällor inte räcker till – allra minst i kyliga tider som dessa. Mona Sahlin replikerade att det han sa snarast var ett exempel på behovet av att bygga ut mer förnybart, som till exempel vindkraft.

På Sahlin lät det lite som att Björklunds tjat om kärnkraft bara var ett utslag av tjurig pessimism och brist på framtidstro. Jag antar att tankegången är att om man bara tror på de andra energislagen medan man satsar på dem – så kommer de också leverera.

Så är det dessvärre inte. Det är därför vi har denna ständigt pågående diskussion. Vore de olika energislagen utbytbara i effektivitet och pålitlighet hade jag gärna sett en övergång till en riskfri och vindmöllebaserad energi. Men de är inte utbytbara. Och vindkraften är inte pålitlig.

I dag rapporterar Ekot om just detta, med anledning av vindkraftens problem i vintertid. Avslutningen i nyheten stämmer till viss eftertanke:

”Den enda kommersiella avisningstekniken på den svenska vindkraftsmarknaden i dag är tysk och bygger på en varmluftsfläkt som ansluts och som värmer upp vindkraftsbladen inifrån. Men det kostar både pengar och energi vilket gjort en del i branschen tveksamma.

– Vi har sett att de fyra procenten vi räknar med i minskad produktion, de systemen som funnits på marknaden har kostat mer i investering och driftskostnader, säger Anders Rylin på Stena Renewable.

Om tio år beräknas elproduktionen från vindkraft i Sverige vara fem gånger så stor som i dag, och eftersom majoriteten av den framtida produktionen väntas komma från landets norra halva, så menar både Göran Ronsten och vindkraftsinvesteraren Anders Rylin att mer lönsamma avisningssystem måste tas fram.

– Om inte teknikutvecklingen kommer och man verkligen menar allvar med att bygga på lång sikt då kommer det bli svårigheter att bygga de här kapaciteterna, säger Anders Rylin.”

Att tveka inför att lägga våra behov i vindkraftens frusna händer framstår snarare som vettigt än som någon tjurig pessimism. Talesättet säger att ”man ska inte tro, man ska veta”. Tilläggas kan möjligen att ”om man inte vet, bör man tveka”.